Nu är det över. Tre galna månader under filmfestivalens rekordår och tonvis med film, sena kvällar, cava och fantastiska människor. Det har varit tufft, underbart och jag har varit jättetrött och jätteglad samtidigt. Och nu är det slut. Bara sådär. Lite skönt. Mycket sorgligt.

Underbara medlems-Anna med håret that can do no wrong och Johanna som är för liten för att gå på systemet (HUR gammal jag kände mig när jag insåg det?!).

En liten del av det fabulösa gäng jag spenderat all min vakna tid med på sistone.

Sara har inte jobbat med festivalen men hon kom ändå för att fira. Och vi firade att vi sågs igen efter alldeles för långt uppehåll.

Teknik-Adam, medgrundare av Cavaklubben (även den som såg till att alla filmer var på rätt plats vid rätt tid) och med det galnaste håret. Bra person.

Och bästa Olle, Min hamn i stormen, min chefredaktör. En mycket kompetent och härlig person.