Så här fruktansvärt tung i huvudet borde man inte få vara om man inte intagit en hög dos alkohol och haft jävligt roligt kvällen innan. Tydligen har dock för hög dos hysteriskt gråtande, som resulterar i ett soffbord fullt med hopknycklade snorpapper, samma huvudeffekt. Inte riktigt lika kul dock.
Jag tror min dejting-era kommer ta slut lika fort som den började. Ingen kan mäta sig med C i vilket fall som helst. Alla kandidater är bara bleka kopior av vad jag hade. Dessutom var jag nog bara ute efter bekräftelsen. Nu vet jag att jag kan, att jag fortfarande fungerar på ”marknaden”. Visst, det kanske gör mig till en kall bitch, men so be it. Jag har aldrig lovat någon något. Så nu kanske det är dags för några ”it's not you, it's me” snack. Min telefon ska få en välbehövlig sms-vila. Och så även räkningen. *ouch*
2 svar
Linda, jag känner med dig och hoppas och tror att du och C kommer kunna hitta tillbaka till varandra och finna en trygghet där igen. Kärleken mellan två personer som hittat rätt är så mycket större än allt skit som händer runt omkring. Jag och min kille har ”tvingats” bli särbos pga av utomlandsjobb och jag försöker finna det positiva i det men har mkt svårt i omgångar. Men jag tror att kärleken fixar det! Eller hoppas åtminstone… Ha en fin fortsatt dag. Många kramar från mig
Tack för dina ord, det känns skönt att veta att det finns fler därute som kämpar för kärleken. Kram!