Söndag morgon. Jag ligger fortfarande i sängen med laptoppen på magen och bloggar. Det enda jag har på agendan idag är att ta mig iväg och rösta. I övrigt ska bara chilla. Plocka i lägenheten, städa lite. Kanske designa lite. Soft dag. Skönt.

Igår var den första lördagkvällen på evigheter som jag spenderade hemma framför teven. Ensam. Och så underbart skönt det var. Sweet Home Alabama och en påse godis. Med bara mig själv.

Ännu en natt utan någon slags konsekvent sömn. Mardrömmar som tar mig tillbaka till de hemska åren då jag var mobbad i stort sett varje dag. Picked on. Fast i drömmen är jag vuxen. Och vad jag för 15 år sedan kallade mobbning skulle idag nog mer kallas ”orättvist behandlad”. With a twist. Sådana drömmar där man drömmer så mycket så hjärnan inte sover, vilket resulterar i att man är lika trött när man ska gå upp som man var när man la sig.

Att sedan Eslöv ringer och messar mitt i natten och jag har en katt som tuggar på kablar och möbler och jag måste jaga henne med vattensprutan klockan halv fyra, ja, det hjälper ju knappast nattron.

M pratar fortfarande inte med mig. Eslöv börjar bli lite väl intensiv och C vill ”prata” om vad som hände i fredags. Jag orkar inte ens oroa mig. Jag tar det som det kommer. Och vad som står närmast på agendan är frukost. Kokta ägg och prickig korv. Yum.