Och sedan är det bara tomt.

Det börjar med den bitterljuva känslan av minnet av en kärlek. Minnet av känslan av att vara kär och få sitt hjärta krossat. En känsla så vidrig men så stor och föregående av något så vidunderligt härligt. Den förlamande maktlösheten.

Den följs av ångesten. Av ensamheten. Av bitterheten mot alla lyckliga jävlar och alla som jag någonsin vågat visa mig svag inför. Av självhatet och de nedlåtande tankarna om mig själv. ”Du ska inte tro att du är någon.”

Det hela kulminerar i apatin. I hopplösheten. I sorgen och saknaden efter något jag inte ens vet vad det är. Vem det är.

Och sedan är det bara tomt.

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Min Bullet Journal

Jag upptäckte Bullet Journal i slutet av 2015. Hamnade i hörnet av YouTube med ”plan with me”-videos och tutorials och blev kvar där en hel

Hej vågkluck! Jag har saknat dig!

Bara för en vecka sedan gick det inte att gå här för snön var fortfarande så djup. Nu är den nästan borta. Så i förmiddags