Och sedan är det bara tomt.

Det börjar med den bitterljuva känslan av minnet av en kärlek. Minnet av känslan av att vara kär och få sitt hjärta krossat. En känsla så vidrig men så stor och föregående av något så vidunderligt härligt. Den förlamande maktlösheten.

Den följs av ångesten. Av ensamheten. Av bitterheten mot alla lyckliga jävlar och alla som jag någonsin vågat visa mig svag inför. Av självhatet och de nedlåtande tankarna om mig själv. “Du ska inte tro att du är någon.”

Det hela kulminerar i apatin. I hopplösheten. I sorgen och saknaden efter något jag inte ens vet vad det är. Vem det är.

Och sedan är det bara tomt.

0

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Vecka 29 | På berg och bryggor

Förra veckan hängde jag också i Övik och i en backe och på en massa berg! Några favoriter från veckan: Måndag ⇢ Veckan började med

Covid och årets mörkaste dag

Hej och välkommen till årets mörkaste dag – vintersolståndet. Idag har solen bara varit uppe i 4,5 timme. Nu är klockan strax efter 14 och

Jack på Sommarhemmet

Sommarhemmet

När julisommaren precis kickat igång, närmare bestämt den tredje, åkte jag och Maricel ut till Sommarhemmet. Sommarhemmet är en ljuvlig gård från 1922 som drivs

Sex ställen jag syns och hörs just nu

I och med släppet av “Yrke: Influencer” så har jag ju blivit intervjuad lite här och där om boken!Nyhetsmorgon har ni ju redan sett och