(Samt insikter jag bara delar med mig via mail..)
Jag jobbar inte med spam, jag skickar bara sånt som faktiskt är intressant och hjälpsamt
I mörkaste november behöver vi lite ljus och pepp – därför bjuder jag på en sommarvloggvecka så här inför advent! Vi börjar i Skellefteå i början på juli så jag, Jenny och hennes två knoddar åkte till Skellefteå för att mysa en helg med Carin. Häng med!
Imorse när jag släppte ut hönsen låg det där. Mitt allra första ägg! Någon av hönorna hade förvirrat värpt det från pinnen så det låg på nätet över bajsbrädan men fint och intakt. Och pyttelitet! Fatta att jag kommer vara i stort sett självförsörjande på ägg snart? Beroende på hur de värper över vintern så klart.
Stor dag!
Och så det här:
We did it, @JoeBiden. pic.twitter.com/oCgeylsjB4
— Kamala Harris (@KamalaHarris) November 7, 2020
Jag blev helt tårögd av den här videon. ÄNTLIGEN kan man andas ut (eller ja, kanske inte helt med tanke på mängden executive orders Trump kommer pumpa ut de närmaste månaderna).
Trumps skräckvälde är över och vi har den första kvinnan som vice president i USA.
Så stor dag.
Snart sex år sedan är det nu sedan jag släppte det allra första avsnittet av We Are Influencers (då under namnet “Bloggbusiness”), den 22 januari 2015. Ebba Zingmark var min allra första gäst och podden blev egentligen min biljett in i influencervärlden “på riktigt”. Är fortfarande så otroligt tacksam (och lite nyp-mig-i-armen) för alla grymma gäster jag har haft med under åren.
Och nu är det dags för en ny säsong! Jag kommer i höst släppa avsnitt varannan vecka (och kanske ett bonusavsnitt då och då 😉) och intervjua, faktiskt, en hel del återkommande gäster som till exempel Hanna Wendelbo och Ellinor Löfgren.
Både Hanna och Ellinor har utvecklat sina respektive företag något enormt sedan de sist var med i podden och jag blir verkligen imponerad och inspirerad så in i bängen att höra om deras resa.
Sedan har vi Lilly. Fina grymma Lilly som faktiskt är min elev från Social Brand Lab! I det senaste avsnittet av We Are Influencers får du höra hur Lilly byggt upp sitt personliga varumärke som hundtränare online och använt sig av onlinekurser för att skala sin business – något som räddade henne i Coronatider. Lyssna här!
När jag skriver det här inlägget är det den 18 oktober och den första snön virvlar utanför fönstret. Igår grävde vi upp dahliorna och städade bort inför vintern. För en gångs skulle har jag bra timing!
Och då känns det ju inte mer än passande att vi kikar tillbaka på den bästa av höstmånader – september.
(Okej, nu är det den 4:e november och det finns en överhängande risk att Donald Trump får fyra år till i Vita Huset och jag är sååå trött på att be om ursäkt för att jag uppdaterar bloggen så sällan så jag låter bli. I alla fall; september.)
Kycklingarna har blivit unghöns och jag kan liksom inte fatta hur TUR jag har haft som bara fick EN tupp och fyra hönor. Det är verkligen som att vinna på kycklinglotto. Så nu slipper jag slakta i höst! Så skönt att alla mina små kycklingar får bli kvar.
Som du ser har jag börjat släppa ut dem så att de får gå fritt på gården. Det går väldigt bra (förutom att de skiter på verandan) men jag har varje dag hjärtat i halsgropen för att räven ska hitta hit. Men de är så lyckliga när de får vara lösa och blir så vansinnigt sura när jag stänger in dem i hönsgården så jag får helt enkelt ta risken..
I september började jag också skörda i grönsakslandet. Kolla! Vilken enorm lyx att kunna gå ut och dra upp det här och mumsa på.
Dock har jag fortfarande inte riktigt fattat det här med sättlök. Man sätter EN lök. Och så blir det EN lök. Bara lite större. Allt annat blir ju massor med mat från ETT frö! Så himla skumt.
Liksom i augusti spenderade vi en massa tid i skogen (men ändå inte tillräckligt mycket). Just den här dagen hade älgjakten dragit igång, därav reflexväst mitt på ljusa dagen.
Vi var dock på kantarelljakt! Och jag hittade min första kantareller i LIVET! Alltså, jag har plockat kantareller förut men det är ju på mammas kantarellställen. Dessa hitta jag SJÄLV. I MIN skog! Vansinnigt stolt över detta.
Leia hittade ett älghorn som hon hemskt gärna ville stanna och gnaga på. Jag undrar hur älgen som tappade det mår. Lite sned kanske?
Och sen tog stigen slut och då tänkte vi (mamma) att “jamen vi går väl hitåt och ser hur det går”. Det gick dåligt. Vi hamnade i snårskog och på en stig som en gång var en stig men inte så mycket ni längre och så kom vi ut här. Så du förstår ju nivån på den stigen.
Jag besiktade min nya bil för första gången! Hon var skitig men sånt påverkar tydligen inte så mycket utan hon gick igenom med beröm godkänt!
Och så satt jag hårmodell på en salong i stan! De skulle testa lite nya toningar och färger på “problemhår” (hrm) och då fick jag rycka in!
Alltså, mitt hår är inte så problematiskt men jag har ju jättemycket järn i vattnet hemma då jag har egen brunn och därav problemhåret.
Jag fick kaffe och kaka och tallriken kom från cafét som låg i lokalen för jättemånga år sedan. Tyckte det var väldigt fint.
Håret då? Det blev jättefint men i stort sett ingen skillnad från min färg som jag hade innan. 🤷🏼♀️
Efteråt gick jag och Sandra (min franstjej som också jobbar på salongen där jag färgade) och åt middag på Mamma Mia, en riktig klassiker här i Övik. Jag åt två förrätter istället för en huvudrätt – mitt bästa knep om jag är hungrig men vill testa lite olika. Det blev bruschetta och burrata vilket blev lite mycket tomater kände jag i slutändan.
Och så köpte jag en ny studiolampa! En ring light från Godox och jag älskar den. Kolla liksom! Och så ljuset i ögonen. Så fint!
Krispiga höstdagar nere vid älven fyllde på själen för både mig och Leia.
Hur kan INTE själen sjunga av detta färgskådespeleri?!
Och så en kväll, som för att “avrunda” hänga-i-skogen-med-familjen-säsongen åkte vi upp till Åsberget och Arknat-vindskyddet “A Maze Thing” (hehe) där som bjuder på en helt magisk utsikt över Själevad och mot Höga Kusten.
Vindskyddet är ett resultat av Arknat, en arkitekttävling som kombinerar arkitektur och natur och har resulterat i ett antal spännande vindskydd runtom i Höga Kusten. Ändå lite goals att sova här nån gång, under bar himmel med den utsikten.
Dock oklart hur mycket vind det faktiskt skyddar för?
Havet där ute till vänster och så Veckefjärden nedanför.
En väldigt ovanlig syn – gruppbild på min familj!
En annan bra sak som hände i september – jag drog igång min gruppcoaching med dem som köpt Amy Porterfield's kurs Digital Course Academy genom mig. En av mina bästa stunder på veckan är när jag får hänga med dessa.
Och det var september!
Idag är det 10 år sedan jag la upp min första bild på Instagram. Lite drygt tre veckor efter att appen lanserades den 6 oktober 2010.
Den 30 oktober 2010 bodde jag i New York. Jag spelade bingo och drack margaritas varje vecka på Tortilla Flats i West Village. Jag åt frukost till lunch och lärde mig dricka kaffe (läs: vanilla latte på Starbucks). Jag dejtade (läs: låg med) en kille som var så hipster att han vägrade kalla sig för hipster och hade en AC som hängde precis ovanför sängen och lät som ett tröskverk vilket gjorde det omöjligt att sova där. Jag gick hem varje kväll till rummet jag hyrde på Grand Street mellan Elizabeth och Mott, andades in den där speciella New York-doften och var så jävla lycklig att jag fick leva min dröm.
Halva min packning när jag flyttade till NY bestod av studieböcker eftersom jag samtidigt pluggade Webbredaktör på distans mot Mittuniversitetet. Jädra Kotler alltså. Jag satt på det fantastiska biblioteket vid Bryant Park och pluggade och AC:n var så maxad att jag inte kunde tänka på något annat än hur mycket jag frös. Jag fick bara godkänt i “webbdesign” (när jag jobbat som webbdesigner i flera år) och VG i “lag och rätt” för att jag faktiskt pluggade för den tentan.
De tre månaderna jag bodde i New York förändrade mig som människa i grunden. Jag lärde mig nog mest av allt att äga mina åsikter och att rucka på vad jag visste om relationer. Mitt liv är fortfarande “före och efter New York”.
Och för detta kommer hon för evigt vara en av mina största kärlekar.
Jag har köpt en höstjacka! Jag älskar den. Och Jonas tog så fina bilder på mig i den härom dagen. Därför kände jag att den behövde få ett eget blogginlägg.
Den kommer från Ellos och är på rea just nu. Annonslänk kommer här!
Passar utmärkt att gå på höstpromenad med vovven i miniskogen i.
Och mata hönsen i!
Du ser ju! Multifunktionell!
Skoja. Men den är varm (ullblandad bouclé), inte svart och har stora fickor samt tryckknappar. Typ allt jag vill ha i en höstjacka.
Håll till godo!
Härom veckan fick jag höra att jag nog kan uppfattas som ganska “hård”. Personen som sa det menade inget illa utan menade bara att jag är en person som tar plats, som syns och hörs, är självsäker och säger vad hon tycker.
Och att det är sånt som kan skrämma bort vissa (alla) killar (ja, vi pratade om att mitt dejtingliv är öken).
Och det här har snurrat i mitt huvud sedan dess.
Jag tycker att jag är en person med väldigt nära till alla mina känslor. Jag är sårbar, jag kommer med hjärtat i händerna och vill tro det bästa om människor. Åtminstone är det så jag sett på mig själv länge. Kanske för länge? Är det kanske dags att omvärdera den självuppfattningen?
Å andra sidan så är jag väl rätt “hård”. Eller.. hur ska jag beskriva det…
Jag kan saker. Jag har bra självförtroende kring vad jag kan och vad jag är bra på. Likväl har jag noll prestige i att säga “jag vet inte” och vara ärlig kring saker jag INTE är bra på. Skulle aldrig hitta på att jag kan något bara för att föda mitt ego eller verka cool/smart/kunnig inom något ämne. Att kunna säga “jag vet inte” och “jag hade fel” är två av de egenskaper jag är mest tacksam över att jag har. Det, och det faktum att jag kan glädjas för andras framgång och lycka. Det gör att man får vara glad så mycket oftare.
Jag kan nog vara för rak. För mycket “no BS” och för ärlig och konstruktiv. Jag gör det med hjärtat på rätt ställe, för att peppa och liksom mentalt “skaka om” personen för att hen ska hitta ut ur förvirringen hen befinner sig i. Men det blir också lite “mitt sätt är det rätta sättet” och kanske inte så “smeka medhårs” som alla kanske behöver.
Ojoj så mycket citattecken det blev där.
Jag klarar mig själv. Jag är van att klara mig själv. Innan jag flyttade hem till Övik så var allt som hade med hus och hem och vardag bara mitt att lösa så gott som jag kunde. Efter flytten hjälper mamma och familjen mig en del med trädgården och husfix och sånt jag inte kan – eller som bara är roligare att göra när man är två.
Jag har varit egenföretagare på heltid i sju år. Jag har tagit mig igenom utmattningar och depressioner. Och jag har gjort det själv. Med vänner, familj och konsulter till hjälp så klart men i slutändan är det ju bara jag. Utan partner, utan familj. Utan ett vardagsteam.
Därför får jag ofta höra att jag är “stark”. Jag kallar det väl snarare att jag är lösningsfokuserad samt – har inget val. Har man ingen annan att luta sig mot får man ju lösa problemet själv? Eller?
Samtidigt är jag så jävla skör. Den här senaste veckan har det värkt i hjärtat varenda dag. Ångestklumpen har varit konstant närvarande. Ensamheten har liksom slukat mig hel. Gråten i halsen vill inte försvinna.
Och då lägger jag mig i soffan och stirrar i taket eller sover en stund eller klappar pälsbarn. För jag vet ju att det går över.
Och det är något otroligt vackert i att kunna känna alla känslor, att våga gå in i dem och rida på den något plågsamma vågen. Och ur det förhoppningsvis bli bättre på att kommunicera och mer medveten i sina relationer, oavsett om de är privata eller businessrelaterade.
Men då var det ju det där med att ingen vill vara med mig för att jag verkar “hård”.
Ett moment22 om du någonsin såg ett.
Med detta i åtanke kan man kan säga att jag föll handlöst för min fina vän och kreatörskollega Elins halsband “starkskör” som hon skapade under projektet Expression Design i våras. Nu hänger det runt min hals för att påminna mig om att det är okej att vara båda sakerna – gärna samtidigt. Om du vill kan du läsa mer om det här.
Är du microinfluencer och vill få fler betalda samarbeten? Då är det här för dig! Idag går jag igenom det du behöver ha på plats innan du kan börja ta betalt för samarbeten.
Några av de vanligaste frågorna jag får är:
Det är många faktorer som spelar in och idag ska jag gå igenom ett gäng punkter som du behöver ha på plats – innan du kan börja ta betalt för samarbeten.
Du behöver bygga en publik. Det här är inte en business som du kan hoppa in i på två veckor och tro att du ska lyckas. Det krävs både tid och tålamod för att hitta en publik som är dedikerad, bryr sig om och litar på dig.
Den enda valutan du har vid betalda samarbeten är relationen med dina följare, därför är det också viktigt att värdera de följare du redan har istället för att ständigt vara på jakt efter nya. Relationen till dina följare är A och O – annonsörerna är ju trots allt faktiskt ute efter din publik och inte dig.
Du bör ha åtminstone 5000 följare innan du aktivt börjar leta efter samarbeten. Har du mindre än så, kommer arbetet kosta mer än vad det smakar. Du behöver absolut inte ha 20.000-30.000 följare, det viktigaste är en autentisk publik som är engagerad i ditt innehåll. Ingen annonsör kommer vilja synas i ditt innehåll om inte dina följare ens vill ta del av det gratis innehåll som du erbjuder.
En av de absolut viktigaste delarna du behöver för att få samarbeten är en tydlig nisch. Det behöver vara tydligt för annonsören hur du passar in i deras marknadsstrategi och den behöver vara solklar i dina sociala kanaler.
Läs mer om hur du hittar en vinnande nisch i sociala medier här!
Ett media kit är som ett CV där du sammanställer den information om dig själv som en möjlig annonsör behöver veta för att jobba med dig. I det här dokumentet behöver du ha med bland annat:
Kom ihåg – fokusera på annonsören och inte dig själv! Du behöver berätta för annonsören varför DU och DIN publik är rätt ställe för dem att synas. Hur kan du hjälpa dem? Och hur är din publik den perfekta publiken för annonsören?
Hur mycket är dina inlägg värda? När du ska ta betalt för ett samarbete behöver du ha i åtanke att den tid du lägger på ett samarbete tar bort tid från att jobba med resten av din business men också tid från familj och vänner. Är det värt det?
Vill du ha hjälp med hur du ska räkna ut vad du ska ta betalt för dina inlägg?
Ladda ner min gratis guide “Så tar du betalt för samarbeten på blogg och instagram” här!
Ditt fokus bör aldrig vara på samarbeten för att det nånstans skulle betyda att du är en bättre influencer. Du är en bra influencer för att din publik säger det! Samarbeten är en affärsmodell, en produkt du ger för att få in pengar, det är allt. Denna produkt kan visserligen generera ett högt värde till dina följare men sätt inte värdet på samarbetet över din publik. Din relation till din publik är det viktigaste du har och därför bör du fokusera på det – snarare än att jaga samarbeten.
Frågor? Eller insikter? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!
Kollegor. Många företagare tycker att det är en av de jobbigaste bitarna med att vara egen. Att man inte har några alltså. Ensamheten och allt det som kommer med den gör att hjärnan blir en enda röra när det inte finns någon att bolla idéer med eller bara ventilera lite om senaste avsnittet av serien man just nu knarkar.
Efter att ha varit egen i sju år på heltid nu har jag en hel del erfarenhet av varat och icke varat av kollegor. Jag har i perioder varit konsult på företag där jag haft kollegor och gått till ett kontor mer eller mindre varje dag. Jag har i andra perioder (som nu) jobbat mest hemifrån och då kan det gå hela veckor utan att jag träffar en människa.
Därför är jag så tacksam att jag hittat mig ett litet sammanhang! Vi är ett gäng i High Coast Creative som för några månader sedan en kväll hos Anna bestämde oss för att, vi borde ses och co-worka (eller mest bara prata jobb).
Sagt och gjort! En varm dag i somras kom Ida, Jennie och Linnea hem till mig och vi satt på min veranda och åt blåbärsmuffins, drack kaffe och bollade ämnen som fraktkostnader för sänggavlar, webbshoplösningar och Instagram (så klart).
Tydligen har jag helt glömt bort att dela med mig av detta i bloggen så vi går raskt vidare till vårt nästa (och senaste) häng, hos Ida utanför Umeå i slutet av September.
Vi åkte hemifrån okristligt tidigt (strax före åtta på morgonen vilket inte är min bästa tid på dygnet om man säger så) och kom fram till Ida lagom i tid för frukost.
Elden sprakade i vedspisen (exakt en sån som finns i Kvaved!) och skapade den allra bästa mysstämningen i höstrusket.
Ida hade dukat upp mumsig frukost och ägg från hennes egna hönor. Sådan här lyx hoppas jag ha snart också.
Anna dokumenterade som ett annat instagramproffs.
Så fort man öppnade altandörren från köket kom hönsen springande i hopp om att få något gott kastat till sig.
Jag hade på mig grön tröja och hade storkameran med mig. Ibland måste den ju också få komma ut och rastas.
Sedan började mastermind-biten. Det funkar så att vi delar med oss, en och en, vad vi kämpar med just nu, utmaningar vi har. Och sen får de andra feedbacka och peppa. Och så går vi varvet runt.
Det resulterade i en hel del anteckningar och ett behov av choklad.
Jennie var med. <3
Och Anna.
Och vår fina värd för dagen, Ida.
Så mycket tankar och känslor och inspiration och pepp som rörde sig i rummet att taket nästan lyfte.
Se vilken nöjd tjej!
Och när det blev sen eftermiddag sa vi tack och hej för Jennie skulle hem och slakta tuppar. Och det var den måndagen!
Det här med nisch. Vi har pratat om det förr, vi kommer garanterat prata om det igen. Men idag ska vi dyka ner i vad det krävs och hur du gör för att hitta en vinnande nisch i sociala medier.
Jag känner många som är förvirrade kring det här med nisch, vissa för att de inte känner att de har en och andra som känner att de är för insnöade. Hur nischad behöver man vara och hur ska man hitta sin egen sweet spot?
Av en enkla anledningen att du vill vara känd för någonting. Du vill att folk ska veta vad de får när de besöker din kanal och göra det enkelt för nya följare att förstå varför de ska klicka på den där “följa”-knappen.
Om du kommer in på ett nytt konto som du inte känner till sedan innan och du landar mitt i ett mischmasch av lite träning, lite mode, lite barn, lite trädgård och lite smink – ja då kommer du förmodligen bli en aning förvirrad och tveka innan du bestämmer dig för om du vill följa den personen eller inte.
Om jag däremot skulle hamna på en kanal om att odla i en villaträdgård i zon fem – ja, då skulle jag förmodligen känna mig rätt träffad och börja följa på stört! Du vill att din publik ska känna sig tilltalad.
Du vill också göra det enkelt för någon att rekommendera dig till en tredje person. Om det är tydligt vad du erbjuder så blir det också väldigt tydligt för någon att kunna säga “Linda, hon är grym på att hjälpa dig växa i sociala medier – och hon bor på landet!”.
Om du är känd för någonting så kommer det också vara lättare för dig att få den där snabba tillväxten som du vill ha. För då kommer folk förstå varför de ska följa dig och hur du kan berika deras liv – du kommer attrahera rätt människor, de som är intresserade av vad du erbjuder!
Detta kommer också innebära att du snabbare kommer få expertstatusen inom ditt område – något som är avgörande om du vill kunna tjäna pengar via dina sociala medier.
Och vill du jobba som influencer – ja då behöver du nischa dig för att attrahera rätt och relevanta annonsörer.
Nej, men hon är redan stor i sociala medier.
Det du måste förstå är att du och Therese Lindgren (eller valfritt konto med mer än tiotusentals följare) spelar inte i samma liga. Inte än. När du har tiotusentals följare kan du också spreta ut och skapa mer livsstilscontent (om det är det du vill).
När Therese började var hon nischad inom makeup. Hon var dessutom tidig inom den nischen vilket betydde att hon inte behövde nischa ner mer för att växa.
Ju längre folk följt dig och ju mer de lär känna dig, desto mer kommer de att vilja veta om dig. Och i takt med att ditt konto växer kommer du ha följare på olika nivåer i sin relation till dig. Då kan du (och bör du) skapa mer personligt innehåll för att fördjupa relationen med de följare du redan har.
Men för att få NYA följare behöver du vara supertydlig.
Träning är inte en nisch. Mode är inte en nisch. Det är en bransch. Det är en konsumtionsnisch.
En nisch är mycket mer fokuserad!
Min nisch är till exempel “personligt varumärke i sociala medier för soloföretagare och influencers”. Man kan inte gå miste om vad jag gör och för vem.
Så – ska vi brainstorma lite?
Ta fram penna och papper och rita upp fyra spalter/listor. På varje lista ska du skriva tio saker inom följande kategorier:
Jämför listorna och nischa gärna ner nån nivå till.
Där har du grunden till din business, till ditt personliga varumärke. Sedan tar vi det därifrån.
Frågor? Eller insikter? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!
Foto: Hannah Philip
Det börjar närma sig slutet av september och här i Ångermanland kan vi nog med all säkerhet säga att hösten är här (den där sensommarvärmen folk pratar om har jag inte sett till?) och frosten knackar på dörren. Det känns med andra ord som att det är god tid att summera min första trädgårdssommar!
Jag köpte ju mitt hus i slutet av juli förra sommaren så hann inte hänga på trädgårdssäsongen förra året. Jag började istället med att plantera några perenner och sätta tulpanlökar och körde istället igång i våras, i maj när all is TYP smält bort från gräsmattan.
Jag bor några mil in i landet och tomten är mer eller mindre omgiven av träd vilket betydde att det tog ganska lång tid innan det gick att börja gräva i jorden. Men i mitten av maj fick jag äntligen sätta igång!
Det var dock mer eller mindre störtomöjligt att gräva i gräsmattan på framsidan. Jorden är FULL av rötter från alla träd som ligger runtomkring och resten är bara sten. Efter att ha kämpat ned en syrénbuske (den i förgrunden) och en korallkornell så gav jag upp och la allt krut på pallkragar istället.
Jag hade förodlat halva våren och det visade sig i slutändan vara helt onödigt. Det som växte bäst i trädgården var nämligen sånt som jag direktsått. De stackars blommorna jag försådde (tagetes, zinnia och aster) har knappt ens blommat. Jag tror på riktigt jag försådde hundratals zinnior och EN har blommat. Not doing that again.
Juni var min bästa månad. Då fixade jag i trädgården varenda dag, sådde, skolade, planeterade om och bara duttade med de små knubbisarna som började kika fram ur jorden.
Efter 40 år på denna jord har jag nu hittat min favoritmånad. Det är juni. Jag har alltid tänkt att det är april, för jag fyller år då och jag har *trott* att våren kommer då. Det gör den inte. Inte här i alla fall. Våren är typ två veckor i maj och sen är det sommar!
Men ska vi försöka analysera och sammanfatta min första odlingssommar lite?
Mysigt men ganska onödigt. Kommer garanterat göra det igen eftersom det är MYSIGT men måste då köpa växtlampor. Att ställa plantorna i fönstret hjälper noll när det inte är någon sol halva dagen.
Jag ska nog också fokusera på att förodla blommor så att de nästan är blomningsklara när de kommer ut. Samt flytta en del till krukor istället för odlingsbäddar. Rosenskära ska jag definitivt förodla igen, de blev så stora och fina (även om de knappt blommat för att jag råkade gödsla dem. Don't! Det blir bara dill av det hela då).
Att förodla grönsaker visade sig helt onödigt. Det mesta dog och resten blev inte märkbart bättre för att jag försådde. Visst, grönkålen jag försådde kanske var liiiite bastantare än den direktsådda men det var så lite att det knappt var märkbart.
Vi kan ju lugnt säga att det jag direktsådde är det som gått bäst, både grönsaker och blommor. Vallmon är den som blommat allra bäst och de fröerna strösslade jag ut lite på måfå när allt annat var planterat. Värt.
Jag direktsådde sockerärtor, bondbönor, sallat, mangold, spenat, grönkål, rödbetor, morötter, persilja och lök (sättlök). Allt har växt så det knakar! Jag fick något angrepp på spenaten och mangolden men annars har jag också klarat mig från skadedjur.
Jag har lärt mig SÅ mycket till nästa år. Först och främst ska jag anlägga en rabatt på baksidan av huset där jag har mer sol. Där kommer nog i stort sett alla blommor hamna, förutom det jag sätter i krukor. Blommorna har nämligen nästan inte blommat alls, något som förmodligen har att göra med att jag har vandrande skugga i nästan hela trädgården.
MER dahlior ska jag ha. Hehe. Satte bara fem i år och det är bara tre som har blommat. De ska nog få en egen rabatt på baksidan.
MER ätbara blommor, som ringblomma och krasse. Missade dem helt i år.
Inga bönor. Jag gillar dem ju inte (förutom edamame). Istället MER sockerärtor. Dem kan man ju äta tills man spricker.
Och potatis! Måste odla potatis. Saknade faktiskt det år. Satte inte nån för jag äter inte så mycket men liiiite kan man ju sätta. Finns ju inget godare än färskpotatis med smör och salt. NOM.
Och så måste jag få någon rutin på det där jädra gödslandet. Vad som vill ha mycket och vad som inte vill ha nått alls. Och INTE plantera dem ihop. Då blir det dåligt. Och sätta en notis i kalendern om att NU är det dags att gödsla! För jag glömmer det och plantorna påminner mig inte.
Och jag tror det var det! Vad har du lärt dig från årets odlingssäsong?