Nu är jag tillbaka i Stockholm igen och har suttit framför datorn hela dagen och jobbat ikapp. För även om jag jobbat under tiden i Åre så blir det kanske inte lika supereffektivt som här hemma. Men nu är dagens lista avcheckad och jag kan drömma mig tillbaka till Åre en stund.
I fredags sken solen från klar himmel och vi begav oss till Ristafallet som ligger ca 20 minuter från Åre med bil. Det finns en camping precis bredvid och man når fallet via en kort promenad.
Jag har aldrig sett ett fruset vattenfall up close förut, det var helt galet coolt. Isen låg så tjock att man utan problem kunde promenera ned i fallet där vanligtvis vattnet rusar fritt. Man kunde fortfarande höra det forsande vattnet inunder ismassorna, något som gjorde det ännu mer häftigt. Om ni är i krokarna, kom hit och titta, det är helt fantastiskt!
Fallet i mer eller mindre hela sin prakt. Och så Sanna, vår lilla yogi, mitt i det hela. Här kan du se hur fallet ser ut på sommaren!
Jag kunde ju inte låta bli utan var tvungen att klättra upp inuti fallet, bakom det som på somrarna rusar ned och då har man inte en chans att få uppleva det från insidan. Att vara här bakom, invid bergväggen och isen som skapade en vägg utåt av glasklara istappar det var helt magiskt.
Bild lånad av Katta.
Naturen alltså. Att vi får allt detta fantastiska helt gratis, det är en sådan otrolig lyx.
8 svar
Åh vad härligt det ser ut! Och resten av åre-inläggen som jag läst i kapp på nu. Egentligen skulle vi också vara där i närheten nu, delar av familjen är och åker, men på grund av lite olika saker kunde vi inte följa med till slut. Måste verkligen åka någon annan gång!
Trist att ni inte kom iväg – men ja, det måste ni! Det var underbart!
Det var så gött! Och vilka bilder du tog, jättefina!
Tack!!! Det betyder mycket från dig, dina var ju magiska!
Så läckert!
Det är fantastiskt vackert!
Min farmors syster drev länge campingen vid fallet och vi brukade alltid åka dit och käka kanske världens godast våfflor. Hade man tur berättade hon om när Ronja Rövardotter spelades in och hur Tage Danielsson ivrigt påpekade att hon var alldeles för snäll med filmarna som ställde en massa krav.
Åh vilken underbar historia!! Tack för att du delar med dig, det gjorde mig så glad. 🙂