För två veckor sedan sådde jag de första fröna i min alldeles egna köksträdgård. Fyrtio bast hann jag bli men äntligen har jag en egen köksträdgård, en egen gård, ett eget hus.

Men det är inte direkt som att jag har längtat efter detta länge. Tills för bara några år sedan var jag övertygad om att mina fingrar var mer discoglitter än gröna. Men fantastiskt vad som kan hända här i livet och hur man kan inse att odling är ju lycka i själen på riktigt.

Nåväl. Ska vi kika på vad jag slängde ner i jorden?

En del har jag ju försått inne, som svartkål, spenat och tomater. Men det allra mesta direktsår jag faktiskt rakt ner i pallkragen. I den här hamnade morötter, rädisor och polkabetor.

Jag märkte ut med en avsågad sån där pinne som visar plogbilen var han ska ploga. Vår plogbil var lite dålig på det här med avstånd och kastade upp stora delar av pinnen på min tomt och finders keepers så den tog jag och gjorde planteringspinne av.

Efter att ha gjort rader, tagit bort rader, gjort nya rader och hållit på så ett tag (jämt radavstånd inom odling är tydligen något jag tar på fullaste allvar) så öste jag till slut ner i stort sett alla frön i jorden.

Det var tydligen inte lika viktigt hur långt avstånd det var mellan fröna eftersom nästan alla påsar blev tomma. Kommer bli gallrande av guds nåde.

Sättlök ner i jorden, tjofftjoff.

Leia var som alltid min största hejaklack. Det syns inte men inombords hoppar hon upp och ner och gapar peppiga ramsor, helt övertygad om detta.

Sixten tar det lite mera piano.

Och så blev det grönkål och sockerärtor och lite kryddor och sallat och snart ska du få se hur fiiiint det ser ut nu när det knoppar i jorden!