Idag behöver jag honom verkligen. För första gången sedan vi gjorde slut så känner jag som att jag håller på att kvävas. Dras ner i djupet och bara han kan dra upp mig. Men jag vill inte dra ner honom. Igen. Så jag ringer inte, slår inte sifforna. För hans skull. Men själv sjunker jag.
Jag flyter utanför min kropp. Har ingen handlingskraft. Allt snurrar, allt står still. Alla tankar går till honom. Alla tårar bränner fast.
Jag älskar dig. Varför kan du inte förlåta mig?
5 svar
Kram
Kram gumman 🙁
superkram – finns inget bra att säga som tröst. kram bara..
Tack flickor.. kramar tas tacksamt emot.
Fy fan! Jag vet precis hur du känner dig…och ingenting finns det göra. Hur kul är det på skala då? Usch och blä. Men det kanske blir bra någon gång…