Sist jag åkte slalom var när jag gick på gymnasiet. Jag minns ångesten inför skiduthyrningen då man var tvungen att meddela hur mycket man vägde och sedan skräcken när man stod längst upp i backen, blickade ner och visste att man var tvungen att ta sig ner till det där lilla huset på något sätt. Jag är höjdrädd, by the way. Jag blev expert på barnbacken, kan tilläggas.
Syster Anna kommer hit från Norrland och hälsar på imorrn. Hon har sportlov just nu och av någon anledning så förknippas detta med utomhusaktiviteter av olika slag. Skidåkning, varm choklad, pulka och snöbollskrig. Så nu har jag lovat att vi ska åka till Ulricehamn och åka slalom. Uh-oh. Jag kanske fegar ur och åker sopsäck i pulkabacken istället. Hela grejen med täckbyxor och varm choklad och ostmackor låter dock rätt lockande, jag vet inte om det är barnet eller mamman i mig som kallar.