Jag är tillbaka i Stockholm igen. Och som vanligt sänker sig ambivalensen över mig. Jag saknar redan att vara hemma. I Ö-vik. Och ändå är det skönt att vara hemma. I Stockholm. Det är ju egentligen lite lyxigt att ha två ”hemma”.
Jag funderar på om jag är på rätt väg. Och om vägen kommer att bara innehålla mig.
Jag funderar på det här med att jag har en dejt i morgon. Och efter de två totala train wrecksen den senaste månaden så kunde mina förväntningar inte vara lägre. Lika bra det kanske.
(Det var ju det där med att inte bli bitter.)
Jag funderar på att skaffa hund. Det känns läskigt och bra i magen. Det är väl så det ska kännas. Läskigt och bra. På något vis känns det som att hunden kanske får ersätta allt det där andra som inte verkar bli av. Det är inte medvetet. Det känns bara som att jag landat där någonstans. Det kanske bara blir jag och djuren. Och vet ni, det känns nästan helt okej. Bara lite ledsamt.
Jag funderar på det här med våren. Att den gör att man liksom vaknar till liv igen. Vill saker igen. Får inspiration och lust att skapa. Och odla. Och fixa på balkongen. Och måla om. Så skönt när det spritter i fixarnerverna igen.
Jag funderar på ensamheten. När den där tomheten liksom blivit en sån del av en, att man knappt känner av den längre. Och rädslan att något kanske kommer och påminner den om att den inte alltid varit där. För då kommer den att börja kännas igen. Och den känslan tycker jag inte om.
Lite sånt funderar jag på denna tisdagskväll. Med en liten gråtklump i halsen.
(En liten parentes. Ni minns senaste dejten? Han mailade faktiskt och bad om ursäkt. Undrens tid är inte förbi.)
Dag 41/100 – Inlägg 61/100
4 svar
Jag vet att du vet att jag vet. Älskhatar verkligen våren. Jag kan grotta ner mig i jobb hur lätt som helst för att bara ”ducka” hela grejen. För det är lättare att inte riskera att bli sårad. Igen. Fint att du delar med dig!
Kära du. Vi vet. Jag saknar dig. <3
Det som är så bra med kassa dejter är precis just det: att man släpper alla sina förväntningar på kommande dejter.
Därför kan en jobbig-dejt-kväll som man inte alls ser fram emot resultera i något helt annat. Och det kan ju bli trevligt. Om inte så har man inte blivit besviken iallafall.
(fast måste ändå säga att om tredje dejten nu också är ett miffo så är det ju sjuk otur alltså. Lycka till iallafall!)
Det blev inget i onsdags, jag sköt upp det. Men imorrn är det dags. Så håll tummarna för icke-kass dejt!