Tusen trädgårdar (eller tre) i Övik 2022

Tusen trädgårdar (eller tre) i Övik 2022

Förra helgen gick ”Tusen trädgårdar” av stapeln, ett evenemang som Riksförbundet Svensk Trädgård anordnar vartannat år och som titulerar sig ”Sveriges största trädgårdsvisning”! Då får den som vill anmäla sig och öppna upp sin trädgård för allmänheten så vem som helst får komma och kika. Och kika vill man ju!

I Öviks kommun var det fem trädgårdar som anmälde sig och vi (jag och mamma) åkte och kikade på de tre som låg inne i stan. Vi trodde vi skulle hinna fler men man uppehåller sig gärna väldigt länge i vackra trädgårdar. Speciellt när det finns fika.

De första trädgårdarna vi besökte var ett par grannar i Gullänget som är vida kända för sina fina och frodiga trädgårdar. Anette och Åsa bor grannar och delar till och med på ett gäng höns! Hönshuset ligger precis på gränsen mellan deras två gårdar och hönsen får komma och gå som de vill. Älsk?!

Vi började att kika hos Anette men jag vet ärligt talat inte vilka bilder som är tagna var. 🙈 Men vill poängtera att stödet till solrosorna var genialiskt och vindruvorna i taket var magiska. Rätt säker på att vindruvorna var Anettes.

Vad jag älskade mest med båda deras trädgårdar var hur extremt yteffektiva de var och hur de skapat ”rum” i hela trädgården. Man kliver hela tiden in i en ny liten värld med en ny känsla. Det fanns inte jättemycket gräsmatta att klippa utan istället hade de jobbat med olika ytskikt, rabattformer och höjdskillnader för att skapa liv. Otroligt inspirerande!

Åsa hade inte bara ett utan TVÅ växthus. Lyxen?!

Jag har ett sånt här gammalt ”symaskinsbord” som står uppe på vinden och jag vill verkligen göra något sånt här av det! Här hade Åsa använt två gamla fönsterbrädor och gjort ett bord. Så smart, det blir ju väldigt vädertåligt då. Och så en liten bivattnare och krukor, blandningen blir så fin!

Jag kikade mycket på hur de valt att binda upp sina växter, som här med luktärtor och zinnior. Jag måste lösa något bättre till nästa år, dahliorna bara rasar runt i mitt halvdana hemmabygge.

Åsa hade tagit gamla loppade silverskedar, bankat ut dem och skrivit växtsorter på dem som hon hade i krukor i växthuset. Så smart och unikt!

Skriver upp zinkhinkar på loppislistan.

Sedan åkte vi vidare till Ylva vars hus, på framsidan, såg ut ungefär som vilken villaförorts-villa som helst.

Men så kommer man på baksidan och kliver in i någon slags sagoland. Höjden, pergolabågen, detaljerna. Så himla fint!

Ännu ett symaskinsbord! Älskar också det gamla fönstret hon lutat mot busken. Och de gamla hjulen omgivna av täckbark så att man SER dem och de inte blir överväxta.

Ylva hade också använt stockar för att bygga på höjden i trädgården, något jag verkligen inspirerades av.

Så, vad tar jag med mig?

  • Jag vill zinkhinkar i massor.
  • Att jobba med olika höjdnivåer i trädgården gör allt mer intressant.
  • Flytta ”inomhuset utomhus”, typ som med symaskinsbordet och ”piffet” som inte är växter.
  • Hostor är livets marktäckare.
  • Jag behöver ett växthus. Pronto.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Godmorgon nyårsafton!

Årets sista dag är här. Jag har känt mig sjukt stressad den senaste veckan, jag känner mig inte klar med 2017. Jag har inte skrivit

Om att skaffa barn. Själv.

Igår fyllde jag 38 år. Och nu har jag bestämt mig. Jag vill ha barn. Det här beslutet är något som är långt ifrån självklart

Fredagsstatus

Klockan är halv fem, jag slängde precis in en tvättmaskin och hällde upp ett glas rödvin som jag ställde bredvid kaffekoppen bredvid datorn. Då börjar

29 januari

Det datumet kommer gå till historien. I alla fall min personliga historia. Den 29 januari 2018 släpps nämligen min allra första egna bok – ”Yrke: