Bilder från Pinterest.
Efter min företagarkurs idag fick jag ett infall och gick till blodcentralen för att anmäla mig som blodgivare. Jag har tänkt göra det länge men karantän för saker som tatueringar och liggande har kommit i vägen. Idag var bara provtagande men i juli får jag lämna ”på riktigt” för första gången. Det känns liksom fint att kunna göra något så litet som förhoppningsvis kan hjälpa så mycket.
Och självklart kickar de då in. Som på beställning. Tatueringscravingsen. Å di grövsta. Sedan min fingertatuering förra året har jag funderat på min nästa. De här pippifåglarna har jag tittat på hur länge som helst och jag är så sugen att jag blir röd och grön och blå och hela regnbågen på en gång. Är det typ inte den finaste tatueringen du kan tänka dig? Dåndimpen liksom.
Men nej. Icke sa nicke. Nu ska den här bruden ge blod och inte dra på sig några dumma sex månaders karantän igen. Därmed basta. Det får bli nästa år. Eller i alla fall till hösten.
Augusti är höst va?
5 svar
Är det inte ett års karantän för tatueringar? Jag får iaf inte ge blod igen på ett år eftersom min kille tatuerat sig o.O Skitstörigt xD Men vill de ha sådanna regler så är det ju inte mitt problem 😛
De har ändrat reglerna rätt nyligen. Nu är det sex månader. Och nu får även homosexuella ge! 😀
Åh. Jag har tittat på samma. Så superfin! Jag är nog alldeles för feg för att tatuera mig, samt riskerar bli arvlös om ja gör’t 😉
Det är meningen att jag ska maila dig om allt kring h&m. Du har satt spiken så jävla hårt på huvudet (heter det så?) kring ganska exakt vad jag gått och gnatat om i åratal. Varför görs inte kollektioner i alla storlekar. Osv osv osv. i evighet AMEN! Jag säger det här: YOU ROCK!
TACK! <3
Nej det heter tvärtom.. huvudet på spiken. HAHA. Det tog en stunds funderande. 😉