Oj vilken skum kväll det har varit. Efter min föreläsning i CSS och Dreamweaver på Noble Desktop på eftermiddagen, vilket mest var repetition men några värdefulla tips fick jag, strosade jag till Union Square, gled förbi Forever 21 och kollade in höstnyheterna och sedan bara satt i parken och tog det lugnt. Efter ett tag var hungern påtaglig eftersom jag inte ätit något sedan frukost, så då tog jag en av mina New York-utmaningar vid hornen och gled förbi en pub i East Village där jag slog mig ner i baren, beställde ett glas Merlot och en Grilled Chicken Sandwich och kollade på baseball (once again) – alldeles själv. Först kändes det lite konstigt och aningen awkward, men eftersom slappnade jag av mer och mer och bättre blev det när jag och en kille i baren började byta menande blickar angående en kille som gick omkring i en bacon-kostym (sa jag att det här landet är konstigt ibland?).

Efter ett tag satt jag och fick rätt ingående lektioner (och förhör!) i konsten som är baseball och skillnaden på strike och ball och top and bottom of an inning. Det är en hel vetenskap det där! Och mitt i alltihop började det spöregna på Yankee Stadium och en kvart senare, så även i East Village. Anyway, det blev en riktigt rolig kväll till slut, härligt det där med att vara spontan och våghalsig!

10 kommentarer

6

Gårdagen gick onekligen i Brooklyn-tecknet. Från stadsdelen till vodkan till ölen.

Igår kväll tog jag mig över bron för första gången och besökte just Brooklyn. Min rumskompis Lina hade letat reda på ett file cabinet på Craig’s List som hon skulle köpa och jag hakade på som bärhjälp/bodyguard. Dock visade det sig att skåpet, som Lina först hade tänkt ta på en pirra på tunnelbanan, var enormt och vägde ett ton, så vi fick ringa en carservice som körde hem oss och ekipaget. Och tacka vår lyckliga stjärna att killen vi köpte skåpet av var en stark kille som gärna ville impa på tjejerna och själv släpade skåpet ner på gatan, tre trappor ner. Jag fnissar fortfarande vid tanken på Lina på tunnelbanan själv med åbäket, det hade nog blivit ett äventyr på en helt annan nivå.

Efter att vi fått upp och in skåpet i lägenheten (tack Gud för hissen) strosade jag och Elin västerut i SoHo och slog oss till slut ner på Blue Haven, en relativt nyöppnad bar i korsningen Houston/Thompson. Där försökte vi ännu en gång att förstå oss på den förvirrande sporten som är baseball, drack gratisdrinkar med Spike Lees nya Absolut Brooklyn-vodka och polade ihop oss med bartendern Mark (som jag tror också äger stället) och hans bror Adam, advokaten som inte alls såg ut som en advokat, som satt i baren. När ansvarsfulla Elin gick hem för att sova inför dagens arbete fortsatte jag och Adam att dricka Brooklyn-öl och snacka skit och efter ett tag dök även ett par kompisar till honom upp som bjöd in mig till deras bröllop i San Diego i oktober. Det hade varit något det!

Tjejen delade också med sig att hon redan var “gift”, hon hade ingått partnerskap med en tjej i Vermont för många år sedan men de fick inte skilja sig eftersom de var tvungen att ha bott i Vermont i tre år för att få skilja sig. Så nu kommer hon alltså att vara gift med en man i Californien och ha en fru i Vermont, och allt helt lagligt. Superskumt hur det här landet fungerar ibland.

Country of Sweden Vodka.

Adam och Elin i en något hetsig diskussion om dödsstraffet.

I SoHo finns ett zebrahus. Himla kitschigt.

1 kommentar

2

Man kan lätt upptäcka två Norrländska brudar på exil i Stockholm sedan ett par år tillbaka när de är på besök i hemstaden igen. Man kan rätt tydligt urskilja den uppenbara miljöskadan när de beställer Cosmopolitans i baren på det lokala Harrys istället för de lokala specialitéerna “en stor stark” alternativt “red bull vodka”. Att de sedan spottar ur sig högtravande saker som “jag saknar Söööder” eller “Guuuuud va dött det är här, det är ju ändå sommar och tiiiisdag!” är egentligen bara en förtydligande bonus.

Ni kan peka på mig. Det är okej. Jag tar det.

Den når inte på långa vägar upp till Avalon-status, men var ändå helt okej!

Linns Razz-mojito var 90% is. “Skärgårdstrubaduren” hade en förkärlek för Johnny Cash, som många norrländska män.

Flådiga nachos fick vi med. Kalla och med färdiga dipsåser. Classy.

1 kommentar

0