Precis hemkommen från dagens upplaga av Dansaerobicspasset, de tar verkligen musten ur en! En sväng förbi systemet där jag svettig och jävlig fick visa leg (igen!) och Willys för att inhandla kattsand. Nu ska jag attackstäda (underbart uttryck Sara, det är taget!) och sedan ska jag in till Söder och krama lite på Jessica och Silea som är i stan på minisemester. Sedan ska jag försöka klämma in lite shopping med Jempa innan det är dags för en minikräftis med Petra i Solna ikväll.
Den här underbara videon har cirkulerat ett tag, men jag måste ändå visa er, för det här underbara får ingen missa. Jag menar det, playa eller be gone! Själv har jag sett den flera gånger, men gråter ändå (ja, grååter) varje gång jag ser den. Jag önskar att när (om) den dagen kommer för mig, att den är lika fylld av värme, glädje, personlighet och kärlek som den här.
Ojoj, vad kan detta vara? Lite småhångel? En långtradare? Kanske tillåmed en kläm på rumpan? Vad är detta fantastiska kärleksbevis som Aftonbladet fångat på video?? Jag måste veta NU!
Oh. My. God. De håller varandra i handen. Kunglig porr på hög nivå.
Ibland så river det i hjärtat, och när det gör det så är bloggen det naturligaste stället för mig att ösa ur mig på. Men ibland kan jag inte det, för jag är inte ensam i det jobbiga. Människor jag älskar är involverade och därför kan jag inte säga något, rädd för att de ska läsa och känna sig ledsna och svikna.
Just nu vet jag inte vem jag ska prata med, hur jag ska komma ur det, hur jag ska sluta vara ledsen och besviken och orolig och irriterad. När man vill något så gärna, vill vara nära. Får ljummet tillbaka. Det gör ont. Så otillräcklig.
Nu sitter jag bara och vrider och vänder både på mig själv och på orden och inget blir bra. Inget blir tillräckligt ärligt. Ljummet.
Jag vill börja detta inlägg med att be om ursäkt. För att jag är ett klantarsel. För att jag ikväll begick dödssynden av alla dödssynder bland bloggare. Jag glömde kameran hemma. Jag packade över the essentials från vardagsväskan till den lilla kuvertväskan, och någonstans i processen glömdes lilla Canon bort. Så det blev bara lite mobilbilder från undertecknade, dock var det tonvis med både press och modebloggare där, så jag lovar att sno ihop lite bilder imorgon.
Så, då var ursäkten överstökad, vidare till upplevelsen. Vi kan summera det till Julia Roberts. I “Pretty Woman”. Ni vet, när Richard Gere har gett henne den fina röda klänningen och smällt henne över fingrarna med smyckesasken och sedan flyger henne till San Fransisco för att titta på opera? Det var som det. Fast utan Richard Gere.
Jag har aldrig varit på Operan. Jag har aldrig sett varken opera eller balett live och visste inte riktigt vad jag skulle tycka om det. Jag kan meddela att jag älskade det. Jag satt med tårar i ögonen, så otroligt vackert var det. Modevisningen och de fantastiska coutureklänningarna var mest en bonus (Lars Wallin är kungen av glamour!), kvällens höjdpunkt för mig var stycket ur “Svansjön”. Fantastiskt. Mer balett till folket!
Lite bilder blev det iaf under kvällen, mest efter föreställningen då det bjöds på champagne och dessertsnittar med modeeliten på Operans terass. Utsikten över slottet och Skeppsholmen var fantastisk!
Kimsan var min dejt för kvällen!
Fantastiska smyckesdesignern Cornelia var min andra dejt för kvällen!
En halvkass bild av fabulösa Operan!
Vi sprang även på fina stylisten Sara Sadeghi som försökte locka oss med till F12, men jag och Cornelia var ansvarsfulla vuxna och skanderade “jobba imorgon” innan vi letade oss mot tunnelbanan.
Det blev det lilla svarta numret, till en väldigt klassisk mejk och så en liten twist med Gold Digger-smycken. Jag kör lite Audrey Hepburn-esque idag, don’t you think?
Det är jag som är La Linda och det här är min lekplats. Jag är thirtysomething och norrlänning från Örnsköldsvik. Bor i Stockholm. Kattkvinna. Webbnörd på heltid. Älskar New York och livet. Och nätkärlek. Och vanlig kärlek. Och julmust. Eller påskmust. Twittrar som @La_Lindas och återfinns på linda@lindah.net.
0
