Idag är hela två år sedan jag började twittra. 730 dagar enligt de som räknar. Under den tiden har jag lyckats dra på mig 2075 tweets, 209 följare och bli en av de 11 000 “twittertalibaner” som twittrar minst en gång om dagen.

Många undrar vad den egentliga charmen med 140 tecken är och jag har lite svårt att svara på det. Det tog lång tid innan jag tyckte att twitter var roligt. Men nu hittar jag några av mina finaste vänner, mina dagliga skratt och nyheterna innan de ens nått TT på twitter. Snabbt och aktuellt. Sedan att jag kanske inte är lika snabb och aktuell, det är en helt annan sak.

Det är nästan så att vi måste äta lite tårta. Eller vad säger ni?

Inga kommentarer

0

Är sjuk. Så jävla ovärt. Och jag är inte ens hemma utan förpestar Jenny och Fredriks soffa med min feberdimma. Känns inte helt bra om man säger så. Snälla snälla människor lät mig skjuta upp viktiga saker till senare i veckan så att jag kan vila bort den här skiten.

Återkommer när hjärnan är med.

1 kommentar

0

Att träffa nya människor är något av det bästa som finns. Att träffa nya människor som man typ har träffat förut fast inte på riktigt är nästan ännu bättre. Så var det lite idag när jag och Karin mötte upp ett gäng twittrare på BankOmat vid Odenplan. En av dem hade jag träffat förut, den andra Karin (med K) som pluggat samma utbildning som jag och var i min grupp vid slutexaminationen förra månaden. Och som av en händelse känner vi samma folk på Twitter. Så himla braiga människor. Älska sociala medier.

Här är alla himla uppmärksamma och fina. Mest satt de dock bakom sina telefoner och nördade. Härligt med likasinnade. Ifånarna.

Jag var med.

Efteråt gick vi på Beyond Retro och provade hattar. Jag tycker Karin ska ha den här när hon gifter sig.

Inga kommentarer

0

Fantabulös. Ordet som myntades i New York i höstas och rakt upp och ner beskriver gårkvällen med Jessie. Jessie var en av mina vapensystrar i höstas i NY,  så jäkla härlig tjej så man dör lite av kärlek. Vi åt middag och sittdansade och sneglade på mello. Men det vet ni ju redan.

Och så var det ju Justin Bieber-dansen. Eller “republikanungen” som Jessie kallar honom (nånting om att vara emot abort även vid våldtäkt). Väldigt mycket ryck i skjortkragen och titta-under-lugg-flirtande. Är pojken ens laglig? Det känns som barnarov att bara titta på hans torrjuckande. Han kan ju inte vara en dag över tolv.

Hej!

Bieber+youtube+moonwalk=win

Vi sjöng med.

Spellistan med låtar från vår höst i New York gick varm.

Ostbollar och NY-favoriten Pinot Grigio. Oslagbar kombination.

Inga kommentarer

0

Jessie och La Linda på O’Neils i NY, September 2010.

Sitter i LaLindas tillfälliga residens och har avnjutit en fabulös middag, denna middag enligt ett recept som endast en person har fått förmånen att avnjuta tidigare, nämligen den berömde Tristan som ni alla säkert kommer ihåg. Har sneglat lite på Mello, anledningen till det var att vi ville se Sara Lumholdt som på något sätt är involverad i allas liv. Jo men det är så! Tänk till lite så känner ni nån som känner henne, i vårt fall handlar det om kusiner och kontorsgrannar och andra kusiner och webbredaktörer och låtskrivare osv.

Jag har ikväll upptäckt att kära Linda har en mycket liten urinblåsa. Hon ränner fram o tillbaks till toan som en jag-vet-inte-vad. Emellan hennes turer sitter vi i soffan och sittdansar. Sittdansen har inslag av pistolfingerrörelser. Pinot Grigio har den inverkan på folk förstår ni.

Linda äter ostbågar, det vidrigaste som Gud har skapat. Hon kastade en i min urringning, jag måste fundera ut ett sätt att hämnas. Nu har Linda rest sig och dansar stående till Justin Bieber. Hennes kjol slutar ovanför rumpan. Det börjar spåra ur kära vänner, dags att koppla ner för idag. Xoxo J

1 kommentar

3

Vad som började som en lugn hemmakväll med Soffis, Melle och Let’s Dance slutade med VIP-mingel och champagne på Pure där Citty höll i spakarna. Det var jättekul att träffa tjejerna igen även om det bara blev en kortis för mig. Tanken var ju att jag skulle upp tidigt och skriva. Ehm.

Självklart skulle massiva mängder bilder tas, brukar bli så när en hög bloggtjejer träffas. Jag led av blixtprickar framför ögonen större delar av kvällen.

Tora, Kelly och Kellys fina icke-bloggande kompis som jag inte minns vad hon heter. Toras läppstift är redan uppskrivet på min inköpslista, China från Make Up Store.

Jag hängde med Izza och överanalyserade singelskapet. Och jag tror jag glömde sminka mig helt och hållet igår.

Jessica och Karin (som inte fastnade på bild) var också på plats!

3 kommentarer

0

Igår tog Bagladyn med mig till en lite hemlig klubb på söder där ett mycket speciellt synthband med det ännu mer speciella namnet “Träningsverk med risk för huvudvärk” spelade. Det var något av det roligaste jag någonsin sett, skönt opretentiöst och humor på en alldeles egen nivå.

Högkvarteret hette klubben som låg nere i en källare, hade självservicegarderob och serverade finfint ekologiskt vin.

Jag förstår det som att det i grund och botten är en gayklubb, därav skylten. Jag vill också bo på Bävervägen.

Det kändes nästan lite som att jag var tillbaka i New York.

Rosa blondiner med pannband. Genialiskt.

Jag och Bagladyn träffade en himla fin flicka som vi hjälpte med alla hennes kärleksproblem. Så bra är vi.

Hej från mig! (Kolla rosa hornen i bakgrunden. ROSA. HORN. Vill ha.)

2 kommentarer

3

Jag har aldrig blivit beskylld för att ha bra musiksmak. Men det betyder ju inte att jag inte gillar musik. Enligt många är Britney å Gaga å Katy sådär kååmmersiäällt men till dem säger jag suck it. Det svänger ju liksom. Och så har jag slängt in lite svenskt också. För att låtsas att jag har koll på läget (ehh..).

Så nu tänker jag bjuda på min, enligt vissa, tvivelaktiga musiksmak. Och inleder därför ett nytt tema som jag valt att kalla “11 stjärnmärkta 2011″. Fyndigt eller hur. Fantasin är på overdrive. Här får ni del 1. God helg.

Inga kommentarer

0

Idag är Stockholm sådär vackert att det gör ont i ögonen. Hoppet lever.

3 kommentarer

0

Sitter på Urban Café på PUB-huset, pillar lite på datorn och försöker uppbringa någon slags pepp för att göra något vettigt. Skriva jobbansökningar till exempel. Men idag är jag lite låg. Jag försöker att inte ta ut förlusten i förskott utan hålla peppnivå hög, men ibland, när det suger till sådär i magen, nästan hugger lite, då är det svårt. Det är väl i just denna situation som jag ska gräva fram det där gamla mottot som jag levde efter förra sommaren – “Just do it!”. Ba gört’ liksom.

4 kommentarer

0