Senast jag träffade Hanna var hon gravid med sitt första barn. Gången innan det var hon en smågalen singel och det är främst så jag känner henne. Det var drygt 3 år sedan. Nu har hon två barn, är gift och har byggt ett hus (med lite hjälp). När jag i helgen besökte henne för att fira hennes 30-årsdag, kändes det som om hon aldrig gjort annat än varit 2-barnsmor. Hon var så lycklig, så harmonisk och tillfreds, det var helt underbart att se. Att sedan hennes barn och hennes man är bland de bästa personer man kan hitta är ju en härlig bonus.

Och det bästa av allt? Hon är fortfarande samma gamla härliga Hanna. Allt har förändrats men ändå ingenting. Det är i den kombinationen man hittar de bästa vännerna.

Ett svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Hejhej ett halvår senare

Hallå! *knackknack* Är den här på? Är den nån där ute? Det är jag. Bloggaren som inte bloggat på ett halvår. Som haft sån jäkla

Angeliqa

Sedan jag förra veckan fick reda på att Angeliqa inte finns längre har jag befunnit mig som i ett vacuum. Det känns som att allt