Torsdagen började på sedvanligt vis med en fyra timmar lång startsträcka. Lagom till finaste Emma kom med frukost tog jag mig dock samman och duschade och gjorde mig representabel.
Inte nog med att vi fick scones och juice och annat mums till frukost, Emma hade även tagit med sig minicupcakes. Små, ljuvliga bitar av kakhimlen, det kan jag intyga. Och så pratade vi bebisar (hon ska tydligen skaffa sig en sådan) och ångest och livet och sånt.
Sedan tog jag mig samman (läs: Emma tog mig samman) och begav mig utanför dörren för första gången på alldeles för många timmar (läs: dagar). Bleckan hägrade och många fina var där. Bland annat PA och Micke som såg halvnöjda ut med kvällen. Sedan fick de öl, då gick det bättre. Och så var finaste Silje i stan så vi fick kramas. Det var härligt.

Och så fick jag träffa Martin för första gången. Han hade den finaste tröjan på sig (om ni missat det så gillar jag män med skägg). Och så drack vi öl och skrattade och pratade strunt och sedan hamnade jag i en dubbelsäng stor som ett hav där jag drack Gin och pratade om livet. Och sånt. En sån där fin dag som slutade på ett helt annat ställe än den började. Den bästa sortens dagar.







