Om det svarta hålet. Och om att våga.
söndag, 24 juni, 2012
Inga kommentarer
Varje gång det händer blir hålet större. Som ett svart hål som slukar allt bra, som göds av temporär lycka, följd av så mycket mer
Varje gång det händer blir hålet större. Som ett svart hål som slukar allt bra, som göds av temporär lycka, följd av så mycket mer
Midsommar alltså. Förra året hade jag det så gruvligt jädra bra att i år blev det liksom lite prestationsångest inför högtiden. Så i slutändan sket
Jo, ni förstår. Lite så här blev det. Att när ni larvade omkring i skärgården och band midsommarkransar och fick fästingbett och hånglade på klippor
…jag bygger om lite. Så om det ser lite tokigt ut en stund så ta det lugnt, det ordnar sig snart.