Midsommar alltså. Förra året hade jag det så gruvligt jädra bra att i år blev det liksom lite prestationsångest inför högtiden. Så i slutändan sket jag i allting. Jag har ju inte varit på topp rent humörmässigt den sista tiden så pressen av att alltid ska bli så jädra p-e-r-f-e-k-t på midsommar, det pallade jag helt enkelt inte med. Istället tillät jag mig själv att vara ledsen, långsam, ensam och så lite det här.

Efter mer regn än jag vill tänka på hade balkongen fått sig en omgång, så jag passade på att städa upp.

Och efter städningen kom belöningen. Frukost, sol och glossyläsning.

För att inte helt låta det fina vädret helt gå till spillo i min deppdimma så tog jag en promenad ned till sundet och lyssnade på vågklucket.

Men så blev jag lite mer än lovligt ensam och bjöd över Håkan på vinhäng. Under tiden jag väntade på honom satt jag på balkongen och skrev.

Och så kom Håkan och vi drack vin och åt jordgubbar och pratade om kärlek och livet och nakenbilder. Så det blev lite fint till slut ändå.