Jag sitter här i mörkret och skriver texter som river i själen. Och jag gräver och det gör ont och jag fäller tårar för allt som varit och inte varit och kanske aldrig kommer att bli.

Sedan sparar jag texterna i en mapp på datorn dit ingen hittar. Så att de får ligga till sig. Mogna lite. Läsas igen och kännas på. Kanske hamnar de här en dag. När jag kommit lite längre ifrån det som river.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Ett lite osammanhängande blogginlägg

Vet du. Jag har tänkt varenda dag sedan i onsdags (då jag sist bloggade) att jag ska blogga. Men jag har känt sån prestationsångest inför

Inbrott i hönsgården

Jag har haft höns i snart fyra år nu och varit relativt skonad från rovdjur. Visst, några gånger per år kommer höken på besök och