”Berätta om din bästa vän.”
Men, om jag inte har någon bästa vän då? Tänk om jag har en hel drös fantastiska människor i mitt liv som jag har haft sådan tur att JAG får kalla vänner. Jag vill inte rangordna dem, sätta dem på piedestaler eller plocka ned dem från dem. Jag vill krama alla precis lika mycket hela tiden.
Vänner, som de människor de är, har kommit och gått i mitt liv. Det gör varken mig eller dem till sämre sådana att vi inte hållit fast vid varandra. Jag tror att människor kommer in i mitt liv av en orsak. För att lära mig någonting, eller kanske för att jag ska lära dem någonting. Alla människor är lärare. Jag har vuxit av alla vänner jag har och har haft. Vissa flera meter, vissa lite mindre. Men jag har alltid blivit lite klokare, lite varmare, lite mer kärleksfull eller lite mer realistisk av en vänskapsrelation.
Jag tror också att man har olika vänner för olika delar och skeden i ens liv. Vissa vänner när man har en behöver en galen utekväll, andra när man behöver gråta och en tredje när man behöver ”tough love”. Det gör också alla relationer speciella på ett eget sätt. Alla har ju sina egna guldkanter. Sedan kan personer så klart checka flera av de lådorna men charmen är ändå att varje vänskap har sin tid, plats och karaktär.
De vänskaper som jag haft i många många år byter konstant skepnad. Ibland är man närmare varandra, ibland längre bort, beroende på var man befinner sig i livet. Men man vet att man när som helst kan ringa och allt skulle vara som vanligt. Det är äkta vänner.
Tack alla ni underbara varelser som finns i mitt liv. Ni är älskade och uppskattade.
Gamla vänner på min 18-årsfest.
Nya vänner på #sillkrig.
