Sitter och jobbar på ett uppföljningsprojekt till HM-riot denna förmiddag och nås av nyheten att en vän till en vän gått bort i livmoderhalscancer. 28 år gammal. Fem år yngre än jag.
Jag sörjer med min vän och inser samtidigt vilken tur jag har. Jag är frisk, min familj och mina vänner är friska och ingen i min direkta närhet har gått bort sedan jag var nio år gammal. Jag har varit besparad den sortens sorg i mitt liv. Och medan min vän sörjer, känner jag tacksamhet. Orättvist eller balanserat?
Min lilla familj och mina kära vänner. <3
