Idag har jag sett Julia igen! *tihi* Helt underbart! Den här gången förberedde jag mig faktiskt något och köpte en blomma till henne och skrev ett litet brev. Jag räckte över den till henne när hon skrev autografer utanför teatern efter matinén och hon tackade och log. När hon hoppade in i bilen med blomman och kortet snurrade det verkligen i huvudet! ”Det är är min blomma, hon har mitt kort! För två minuter sedan höll jag i den och nu har hon den!” Helt sjukt. Jag hoppas verkligen att hon läste brevet, men eftersom det var den enda blomman hon fick så är chanserna rätt goda! 🙂
Det var våra ”Three hours of Rain” utanför teatern. Jag och Hanna mötte upp Lisa, Val och Rico från JRF klockan halv två utanför teatern. Där väntade vi snällt till ungefär halv fem då Julia kom ut, men då hade vi första parkett. Eller.. tanken var att vi skulle ha det, men smarta som de var (*argh*) så flyttade de ett gäng av dem som hade biljetter och Playbills framför oss, så vi såg knappt nånting för allt folk och alla paraplyer. För jo, nu hade regnet kommit till New York. Men det gjorde mig inget. Jag fick till slut ge något tillbaka.
Jag vet inte om det är New Yorkers generellt eller om det bara är det att det finns mer konstiga typer där, men en oroande mängd av dem har för vana att prata med sig själva när de går gatorna fram. Jaja, då får de iaf svaren de vill ha.
