Åh maj gawd. Den här träningsvärken är monumental. Den här historisk. Man kommer att skriva böcker och sedan göra filmer om den.
Där fick jag för att jag latat ner mig med bodypumpen. Men 20 minuter! Hemma!! Och jag ser ut som Schwarzenegger (eller valfri biffbit) när jag går. Det betyder att jag är stel. Den där Jillian vet vad hon pysslar med. Uppenbarligen. Hur i hela friden man ska kunna göra det här varje dag i en månad är bortom mitt förstånd. Men det är väl rent självplågeri som gäller. Bara att bita ihop. Oh yes.
Jag har till och med ont på ovansidan axeln. Jag undrar om det någonsin hänt förut.
Det sjukaste är att det är rätt skönt att det gör ont. För då vet man att man är på rätt väg.




Ett svar