Jag är så jävla besviken idag. Så jävla arg och trött och besviken på människor som bara skiter i en. Som inte kan stava till respekt och som bara tar och tar tills man är ett tomt skal för de fyller det aldrig med något tillbaka. Ger aldrig energi tillbaka.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig som skriker ”dörrmatta”. Är det att jag är omtänksam? Att jag frågar hur du mår och faktiskt lyssnar till vad du svarar? Är det det att jag lyssnar till dina problem och ställer frågor och du glömmer att ens fråga hur jag mår? Att jag anpassar mig och kompromissar? Att jag bryr mig?

Well, fuck you. Jag har fått nog. Jag har sagt det förut men nu får det fan räcka. Jag har fått nog av att sträcka ut händer och bara möta luft. Av att tro på tomma, vackra ord som aldrig följs upp av handling. Av att känna saker för en person som uppenbarligen egentligen inte alls finns.

Jag vägrar vara den som jagar längre. Om du vill försvinna ut ur mitt liv, så tänker jag inte stå i vägen längre. Då håller jag fan upp dörren för dig. Adjö.