Nada. Where everybody knows your name.
söndag, 22 maj, 2011
Inga kommentarer
Det hände på Tortilla Flats i New York. Och nu har det hänt igen. Det där att man kommer in på en restaurang/bar och blir
Det hände på Tortilla Flats i New York. Och nu har det hänt igen. Det där att man kommer in på en restaurang/bar och blir
I fredags tog jag och Jessie en flaska skumpa och begav oss till Emma (som jag träffade i NYC) som hade inflyttningsfest i sin alldeles
Efter att ha powernappat i två timmar och blivit konstant störd av en geting som inte hittar balkongdörr och en katt som inte hittar geting
Men alltså. Det här med att det inte finns en enda bild på mig från fredagskvällen som jag kan dela med mig av på bloggen.
Igår var det fest från morgon till kväll. Två av mina finaste vänner firade stora födelsedagar och jag sprang stan runt och kalasade med dem.
Jag är ingen skönhetsjunkie. Har aldrig direkt varit någon. Visst, jag hade en period när jag knarkade ögonskuggor från Make Up Store som godis och
Twittrare måste vara de härligaste människorna på jorden att hänga med. I fredags tog dessa kvicka, smarta och roliga människor, också kollektivt kända som #tweetupsthlm,
Ta fem tjejer (två tanter, två nästan-tanter och en flickstackare), släng in lite alkohol, en jädra massa socker och ett par juckande lammköttspojkar i Mellon
Fantabulös. Ordet som myntades i New York i höstas och rakt upp och ner beskriver gårkvällen med Jessie. Jessie var en av mina vapensystrar i
Vad som började som en lugn hemmakväll med Soffis, Melle och Let’s Dance slutade med VIP-mingel och champagne på Pure där Citty höll i spakarna.
När det piper i öronen halva dagen efter kvällen före så vet man att öronen börjar bli lite utnötta. Eller så är det helt enkelt