När det piper i öronen halva dagen efter kvällen före så vet man att öronen börjar bli lite utnötta. Eller så är det helt enkelt så att musiken var en massa decibel över vad som är rekommenderat. Och inte vilken musik som helst. Vi snackar hårdaste hårdrock på Sliperiet. Jag har ingen aning vad banden hette, men det var mycket svängande långhår, mycket bas och en jädra massa skriksjungande. Coolers.
Det här var efter att jag hade druckit vin och Mello-twittrat till förbannelse på en liten pre-rock-tillställning hemma hos Marcus. Och lite i samma anda fortsatte vi efter hårdrockandet på en närliggande pub med tillhörande, schlagerspelande trubadurer. Och Jack & Coke så klart. Hjälpte inte ett dugg mot halsontet. Något om kolsyra fick jag lära mig på twitter.
Sjukt hårt.
Bordet på Merry Can var himla snyggigt tyckte jag.
Nästan lite gymnasie-reunion på den här bilden. Medie-Mats, Medie-Linda och Medie-Marcus. Jag vet inte vad Medie-Marcus håller på med. Han ser lite arg ut tycker jag. Lite konstigt, för det var han inte.
Säg hej till keyboardisten i Meadow's End. Jag vet inte vad han heter men han har väldigt långt hår.
Hej från mig och Marcus!
