Gravid vecka för vecka – Avsnitt 5

Glad fredag go vänner!

Idag släpps det femte avsnittet av “Gravid vecka för vecka” och i det här avsnittet pratar jag om det här med att jag inte får hjälp av vården i Sverige för att jag är överviktig. Jag pratar om skam, ångest och helvetet som är BMI.

0

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

10 svar

  1. Jag är med dig syster! Känner igen mig så väl i snacket om BMI och det märkliga bemötandet man får i vården ibland angående sin vikt.
    Håller mina tummar att allt kommer bli som du önskar, stor kram! <3

  2. Hi Love, i hope it’s ok if I answer in English as my Swedish is a bit rosty. First of all I want to thank you for sharing your journey in becoming a single mom and for being so open and vulnerable about this topic about BMI. I can certainly relate and as a scientist I can confirm that the latest studies have shown that “obesity” and being “overweight” are not that much of risk factors to your health as we have thought in the last 10-20 years. While I can not speak about fertility as my research focuses on cardiovascular problems, I know that newest studies shown that inactivity is associated with higher mortality rates than having a high BMI. I am sorry we still live in a society where often our physical appearance matters more than our actual physical health. But I hope you know how strong you are, what a wonderful role model and how very impressed I am with not just your decision to become a single mom, but also how you carry yourself. You are a beautiful, amazing, powerful rockstar. Thank you for everything you do and lots of love from Yale University <3

    1. WOW Pathricia, THANK YOU so much for your comment. On so many levels! First of all, to get it confirmed that weight isn’t as important as everybody thinks. And thank you for your kind words on my character, it’s greatly appreciated and so humbling. Thank you so much! <3

  3. Hej! Jag har varit i exakt samma sits. Sökte hjälp att få barn på egenhand via landstinget. När ja skickade in remissen hade ja bantat ner mig till exakta vikten de önskade att ja skulle ha som högst. Sen tog hela processen med tester och psykolog pga väntetider nästan ett år. Så då hann jag ju gå upp några kilon så klart. Bantar ner mig och gör 4 inseminationer. Inte gravid. Gör IVF och får fram 4 fina blastocyster. Har blivit gravid vid alla 3 insättningar men förlorat två. Har en som växer i magen nu men ändå för tidigt för att ja ska tro på det. Jag minns att ja ilsket sa till den stackars barnmorskan ja pratade med på telefon som alltid frågade vad ja vägde att detta inte var klokt. Kände och känner att vikten inte är avgörande när alla prover är bra. Gick upp under ivf sprutandet och vägde Mer än vad de önskade. Ljög bara om det. Och ja har som sagt blivit gravid varje gång. Varför det inte stannar kvar tror läkarna beror på min ålder. Är 38år och då ökar den risken. Tänk om ja istället fått påbörja det hela snabbare för två år sedan och inte behövt banta ner mig emellanåt. Ja ja det blev ett långt inlägg. Vill väl bara säga att ja håller med dig och att du inte är ensam. Lycka till!

    1. Åh fy vad frustrerande!! Det är ju som jag känner, åldern jobbar ju emot mig!! Så sjukt frustrerande att jag inte ens får FÖRSÖKA pga vikten. Men grattis till bebis!! Hoppas allt går bra för er! <3

  4. Hej! Jag är 32 år och har två barn, under graviditeterna hade jag ett BMI runt 37. Hade inte svårt att bli gravid, mådde toppenbra båda gångerna, förutom lite illamående ibörjan, och hade perfekta värden.
    Förlossningarna gick också problemfritt. Innan jag blev gravid oroade jag mig i flera år över att jag var för tjock för att kunna få barn. Vilket ju visade sig vara helt i onödan.
    Jättetråkigt att man inte ska kunna få hjälp pga BMI. Jag önskar dig all lycka till!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

40+ och singel – hur känns det?

Det är lite lustigt men efter 14 år som singel ser jag mig ändå som en “förhållandetjej”. Kanske är det för att jag nästan konstant var i ett mellan åldern 16-26? Kanske.

Men nu sitter jag här. Precis passerat 40-strecket och ungefär så singel man kan bli. Och hur känns det?

På en brygga

Efter att ha suttit i uterummet i Kvaved och skrivit och skrivit och skrivit på boken tills fingrarna blödde vaknade jag en morgon och kände

Äppelmust på Äpplets dag

Blir det mer höstigt än äppelfest? Gärna i kombination med krispig luft och gula löv så klart, men äpplen i sig är  något som bara