Aldrig har jag sett en människa som kan vara docksöt, asball, grabbig, glammig och samtidigt dansa som en trasdocka. Och detta med de snyggaste ben jag någonsin sett. Gwen Stefani är fascinerande.

Trots att starten var riktigt seg och inte riktigt kom igång förrän ungefär runt sjunde låten då hon blåste på med ”Wind it up” och ”Hollaback girl”, så känns slutresultatet riktigt tillfredsställande. Och extranumret ”What you waiting for” är ju näst intill euforiskt.

Men det häftigaste av allt, något jag aldrig sett en artist göra på en sådan här stor arena, som tar publikkontakt till en ny nivå, är vad Gwen gör i den sista akten av showen, i samband med låten ”Cool”. Hon delar publikhavet på golvet i mitten, som Moses delade Röda Havet, och rusar sedan förbi alla människor, förbi ljud- och mixerbåsen och helt plötsligt står hon i stort sett alldeles ensam längst bak på golvet där hon väntar in sina fyra livvakter som småstirrigt löper efter henne.

Sedan fortsätter hon att klättra runt bland publiken i de olika sektioner, klättrar på räckena och står vid ett tillfälle inte mer än 5 meter ifrån mig (som ni kan se i videon ovan). Smått surrealistiskt och sjukt häftigt gjort av henne. En sådan sak måste verkligen vara säkerhetsavdelningens mardröm, för man kan väl inte påstå att de hade järnkoll på alla händer som sträcktes mot henne. Någon blev tydligen lite för entusiastisk i sitt möte med idolen och Gwen utbröt ”Don't untie my shoe, then I'll have to kick you!”.

Jag vill också vara lika cool som Gwen. Tyvärr passar jag inte alls i rött läppstift.