Jetlaggad som jag är satt jag uppe till halv två inatt och skrev del ett av reseberättelsen. När jag sedan skulle gå och fixa mig för sängen dängde jag in lilltån i en pytteliten pall som missplacerats i hallen och lyckades med nöd och näppe låta bli att yla och därmed väcka hela huset.
Många är inte gångerna som jag gråtit av smärta med shit vad ont detta gjorde. Att somna när man är jättepigg är tillräckligt svårt som det är. Lägg till en pulserande lilltå (som förmodligen är av) och det blir inte lättare.
Så nu haltar jag och lilltån är enorm. Och jag ska äta lunch med Linda om en timme. Mitt största problem nu är inte hur jag ska lunka omkring på stan eller hur man kör bil med en trasig lilltå. Det är hur i hela friden man får på sig skor med en tå som är dubbelt så stor som vanligt.


