Syrran ringde. Hon hade kört fast bilen och behövde hjälp med att få loss den. Så jag tog min superhjältestass och min vita springare och kom till undsättning. Jag grävde och puttade bil och svettades och räddade. Jag borde få medalj.
Kolla märket i backen. Det var där ena däcket bara spann runt runt. Det är säkert en halvmeter djupt. Nästan i alla fall.
Nån vecka eller två innan jul så ställde jag mig framför kameran i en studio för första gången på evigheter. Sist var förmodligen när jag
LinkedIn. Kostymlillebror till Facebook för mediabranschen där man lägger upp sitt CV, kanske skryter lite om sina framgångar och sedan inte loggar in på ett
Idag går det inte superfort, livet. Jag försöker ta in gårdagen och sover typ hela dagen i världens godaste hotellsäng och äter godis. Ni ska
Vloggveckans andra dag är här och det är ett jädra gnäll. Är det här med vloggvecka för mig eller kommer jag bara bli en stressboll?
4 svar
Shit du är så himla cool. Vill också vara superhjälte och rädda folk från snön
Du får, bara dra på capen och dra till närmaste parkering efter en snöig natt! 🙂
Från New York glam till Swedish skottning!
Welcome home 😉
Thank you my dear!