I slutet på förra veckan låg ett litet paket på hallmattan när jag kom hem från jobbet. Det är alltid lika spännande när man får något där ens namn är handskrivet så jag slet upp det som ett barn på julafton.

I paketet låg en blyertspenna med texten “140 characters or less is the new black” och en lapp från Lina där det stod “Linda, när jag hittade denna kom jag att tänka på dig… Stor kram!” Det kan vara så att hon syftar på min Twitterbesatthet.

TACK Lina, så himla roligt och omtänksamt och fint och bra att jag blir alldeles gråtig! Och påminner mig lite extra varför jag älskar bloggar och bloggare och internet.

1 kommentar

2

Hon hade förmodligen myst ned sig i mitt hår när jag satt i gräset på Mariatorget och allt möjligt träkrams flög ned i barret, för väl inne på Stadsmissionen trillade hon ned på min tröja och började irra runt. Och jag hade inte hjärta att sopa av henne där inne bland omaka glas och gamla kläder utan tog istället med henne på promenad längs med Hornsgatan mot Zinken. Hon pinnade på som en dåre från finger till finger, hand till hand och satte sig ibland ned och putsade sig lite. För det är ju jobbigt att ränna runt sådär.

När jag nästan var framme vid kontoret på Münchenbryggeriet lämpade jag henne på ett löv där hon fick fortsätta njuta av sommaren. Tack för en fin stund, nyckelpigan!

2 kommentarer

1

Hello little friend.

Stackarn’ va så vilsen att jag fick hjälpa den ut efter ett tag. Men det var trevligt att den hälsade på.

Inga kommentarer

0

Idag kom Mia och hälsade på på kontoret. Så himla fint att få krama på sina vänner på arbetstid ibland. Speciellt när de har på sig färgglada kläder som man blir glad av.

Inga kommentarer

1

När man kommer hem från jobbet och ett sådant här fantastiskt ting hänger på dörren med den finaste hälsningen så man smälter lite och blir glad i kroppen.

Och den känslan var en bra grund för helvetet som följde under kvällen. Kroppen ba, “I’m gånna kick yor äss!”. Och imorse var jag på vårdcentralen för femtielfte gången på under en månad. Och nu knarkar jag antibiotika för tredje gången under samma tid. Hej å hå.

Hörru kroppen, kan vi inte bara kramas och tycka om varandra nu? Tack på förhand.

Och tack M för att jag har något fint att titta på när jag för tillfället är lite halvbitter på mig själv.

Inga kommentarer

2

Idag hade jag ingen jacka på mig när jag gick till jobbet. Bara en liten kavaj och en sjal som låg i väskan och var redo för eventuella felkalkyleringar i temperaturuppskattningar. Men den behövdes inte. Snarare tvärtom, kavajen åkte av rätt snabbt.

På lunchen värmde jag och kollegorna upp vår mat och gick ut i solen och satte oss och åt. Bara en sån sak. Lövs it.

Bara ett litet orosmoln på den annars rätt så blå himlen. Jag har haft ont i halsen och hostat och nyst hela dagen. Antingen är en förkylning på väg in, eller så har den där pollenallergin som jag alltid fruktat till slut kommit ikapp mig. Jag vet inte vilket som är värst.

Inga kommentarer

0

I förmiddags mötte jag upp Annika Norman som är redaktör på SOLO och SOLO Mode för lunch på Muggen. Vi åt rostbiffsallad, eller “Hälsoboost” som Muggen valt att kalla det, och uppdaterade oss på vad som hänt i våra liv sedan sist och pratade om jobben jag gjorde för Solo Mode och eventuella framtida uppdrag (!!).

Efter det mötte jag upp en ny, fin vän och vi promenerade runt i solen och snålblåsten på Söder. Slog oss ned i solstolarna nedan en stund men det blåste så kallt om öronen så lämnade dem för värmen, chai latten och den djupa soffan som Café String erbjöd som alternativ. Himla fin eftermiddag.

Nu är det lite mat som gäller innan det blir jobb hela kvällen och sedan kommer syster Anna på besök. För i helgen ska det firas. Vad undrar ni? Att jag överlevde 30.

Inga kommentarer

0

Livet består av en serie dagar. De flesta passerar utan att göra något större väsen av sig. En handfull, ganska många om man har tur, står ut ur mängden som de där dagarna som man fick skratta lite extra, kramas lite mer eller upptäcka något nytt.

Och så finns det dagar som igår. Sådana som innehåller både massor med skratt, kramar och nya upptäckter. Sådana man bara vill stoppa i en liten ask och plocka fram när de där trista, grå vardagarna rullar in som en dimma. Sådana som innehåller varm choklad. Och isiga skogspromenader. Knarrig is som låter som syrsor. Kloka ord. En massa sol. God mat. Och bubbel. Och den enda anledningen till att den tar slut är att man omöjligt orkar hålla sig vaken en sekund till. De dagarna är i en klass för sig.

2 kommentarer

4

Idag hänger jag hos Karin. Hon sminkar sig och är himla piffig och jag är helt osminkad och tröttare än döden (Note to self; sov mer än fyra timmar). Hon pussar på mig och vi lyssnar på Miss Li. Fin dag.

1 kommentar

0