
Jag gick loss på barret med mammas varmluftsborste tidigare. Kände mig lite Hollywood en stund, håret var alldeles underbart fluffigt och krulligt. Men sedan gick jag ut och gick 1,5 timme. Nu är barret spikrakt. Hata skandinaviskt bebisfjun.
På tal om min nyfunna hurtighet så jag har återupptagit min hat/kärleksaffär med Jillian's ”30 Day Shred”. Två gånger den här veckan har jag stått och skuttat upp och ned i mammas vardagsrum. Tanterna som går förbi utanför fönstret kikar lite konstigt på mig. Det kan vara en bidragande faktor att jag inte har några riktiga vikter utan står där med en vattenflaska i ena näven och en stor ketchupflaska i den andra. Man tager vad man haver liksom. Känns jädrigt skönt att vara igång igen.
Om ni är sådär ruskigt nyfikna på att veta vem den här Jillian är och vad hennes magiska shred-pass är för konstigheter så har Kattis skrivit en alldeles lysande guide på sin blogg. Skutta över och inspireras!




2 svar
men LOVES IT!!!
Man kan permanenta hår förresten. Eller jag har hört det.
Alltså, kan man göra det SNYGGT? Så att det ser ut så här jämt? För det är jag med på. Men jag känner fortfarande av traumat som pudelfrillan i åttan gav mig.