Okej. Planen var att köra en heldag idag och sedan vara hemma imorgon. För det är ju som bekant hela grejen att ta sig utanför dörren som är där det tar emot mest. Men nu gick det inte riktigt enligt planerna.

Lagom till nio, då jag egentligen skulle suttit vid mitt skrivbord, kravlade jag mig ur sängen och sedan gick morgonrutinerna i ultrarapid. Knäna skakade på vägen till bussen och när tunnelbanechaffisen ropade ut ”Mariatorget” (jag åkte ett gammalt tåg från förra sekelskiftet) så gick det en ilning längs med ryggraden. Och inte den bra sorten. Lagom till lunch var jag på plats på kontoret.

Dock väl inne på kontoret så har det gått ganska bra. Så länge ingenting går mig emot utan jag bara kan beta av mina uppgifter så går det mer eller mindre galant. Det är när det kommer käppar i hjulen (vilket det gör förvånansvärt ofta) som jag blir stressad som en labbråtta och börjar hyperventilera så smått. Vid ett tillfälle fick jag låsa in mig på toan för att lugna ner mig.

Men all in all så har det nog faktiskt gått ganska bra. Nu måste jag bara göra om det imorgon igen.

Men nu får det räcka för idag. Nu ska jag fira med att äta en bit mat med en skäggig man. Det ni.