Att få jobba med något man tycker är så roligt att man storknar. Med något man brinner för och älskar. Det är en riktig lyx. Men när man tycker det är så vansinnigt kul att jobba så blir risken att man gör bara det. Att man glömmer allt annat och bara kör. Rakt in i kaklet.

De senaste tre veckorna har jag jobbat dygnet runt. Jag har sprungit på möten, jag har sålt, jag har marknadsfört och jag har insupit ny kunskap som en svamp. Jag har planerat, tänkt strategi och drömt stortstortstort natt som dag. Hjärnan har inte vilat en sekund.

Så förra helgen fick jag magkatarr. Det händer då och då men den här gången var annorlunda. Den följdes upp av feber som sedan övergick i yrsel, konstant illamående och en vansinnig trötthet som bara inte ville gå över. När jag träffade min psykolog i torsdags så frågade hon “Nu när du jobbar med din hobby, vad gör du då på fritiden?”. “Ehh.. jobbar?” Fel svar. Så hon satte upp riktlinjer för mig. Inplanerade pauser och inget jobb i minst en timme innan läggdags. Baby steps.

För någon som varit i närkontakt med den där väggen förut så är det otroligt viktigt att jag stannar upp och tar sådana här tydliga stressymptom på allvar. Att jag lyssnar på kroppen, hejdar mig och inte bara rusar på, något som är jättesvårt när man verkligen tycker att det man gör är så kul! Men jag vill tycka att det är roligt i många, många år till.

Jag befinner mig i en nybörjarfas här och jag måste lära mig att respektera det. Jag har aldrig varit egen företagare på heltid förut och det innebär en frihet och ett ansvar som tar ett tag att få kontroll över. Så nu blir det mer böcker, mer träning, mer virkning och mer kvalitetssömn. Mer jobb också, men under ordnade former och inte konstant och dygnet runt.

För om jag är snäll mot mig själv så kommer jag bli ännu bättre på det jag gör.