Det blev torsdag i New York och jag och Sara bestämde oss för att undersöka tunnelbanan. New York njuter fortfarande av högsommar vilket betyder att det blir ca en miljon grader i tunnelbanan. On a good note så överkompenserar AC:n i tunnelbanevagnarna.

Vi åkte downtown och stack upp huvudet ur jorden här, vid Wall Street. Jättemycket skyskrapor, pelare och kostymer. Så kan man typ sammanfatta the Financial District.

Sedan började Sara pladdra om någon tjur som jag inte hade någon som helst koll på men till slut hittade vi den i Bowling Green Park. Av någon anledning verkar allmänheten ha någon slags fix idé kring tjurens pungkulor, högst oklart varför. Säkert för de flesta som fotar sig med dem också.

Det var som sagt en tokigt varm dag i New York så vi tog en sväng på vattnet och åkte en minikryssning förbi Frihetsgudinnan, Ellis Island och Brooklyn-bron. Så jädra fint. WTC1 är rätt maffig där den tornar upp sig över alla andra ”små” skyskrapor.

Efter en timme på vattnet gick vi iland och över ön till Ground Zero. Eller World Trade Center. Lite oklart vad man ska kalla det nuförtiden. Det är ju ändå 14 år sedan det var Ground Zero på riktigt.

När vi stod där och blickade ut över de enorma fontänpoolerna började en man spela trumpet, den typen av stycken som spelades över slagfält under inbördeskriget ni vet. Att stå på den platsen och med musiken spelandes berörde mig väldigt mycket och jag ska erkänna att jag fällde ett par tårar. Väldigt amerikanskt men inte mindre äkta för det.

När man ändå är här nere måste man ju passa på att glida in på Century21, den där enorma outletbutiken. På något vis blev det så att jag hamnade i en stol på Bobbi Brown-avdelningen och kom hem med de mest fantastiska produkterna, en hudkräm, en color corrector och en concealer. Yowzah vilket uppryck för mina stackars ögonpåsar!

Eftersom vi skulle flytta från Tristan och upp till vårt hotell i Midtown den kvällen så gick vi förbi den svenska butiken Sockerbit i West Village och köpte godis till honom som tack för gästfriheten.

Sedan åkte vi upp till Times Square, lämnade våra väskor, piffade oss lite, sedan åkte vi tillbaka downtown för att äta burgare och titta på livemusik. Om ni har vägarna förbi NYC så MÅSTE ni testa Umami Burger – så jädra gott alltså! Jag åt en ”Umami” med parmesan, shiitake och den mest fantastiska ketchup jag någonsin varit med om. Testa också Mermaid Pilsner från Coney Island Brewing Company – NOM.

Efter maten åkte vi till Otto's Shrunken Head, stället där jag och Tristan hade vår första date där för fem år sedan. Det råkade nämligen vara så att bandet vi såg den där första kvällen, Sit & Die Co – och som jag sedan såg flera gånger under tiden jag bodde i New York – spelade just den kvällen. Det blev en underbart nostalgisk kväll med Rockabilly-musik och underliga kyckling-referenser.

Det blev en tidig kväll eftersom jetlagen – och vår extrema aktivitetsnivå – nafsade oss i hälsenorna. Så vi passade på att bli bländade av Times Square och sedan lägga oss före midnatt.

Hurra för New York-magi.