Förra lördagen, när det var sommarvarmt och härligt, tog jag Leia och åkte buss och tunnelbana och en till buss och hamnade här, hemma hos kungen och hans välklippta buskträdgård, på Drottningholm.

Det var en del folk där men inte alls så mycket folk som jag hade trott. Desto mer pippifåglar. Tips alltså – skippa stadsparkerna och åk hit! Så jädra mycket mer plats och typ inget folk. Samt mysigare!

Anledningen till att vi åkte till just Drottningholm var för att jag hört att det finns en ö här om i folkmun kallas ”hundarnas ö” där hundar får vara lösa. Som en superstor hundrastgård helt enkelt!

Efter lite förvirring och en telefon som dog pga överhettning hittade vi till slut ön och bron som tog oss över dit.

Ormholmen heter hundön tydligen. Älskar att de kallar hundbajs för ”föroreningar”.

Ön är väl kanske hundra meter i diameter (cirkus, jag är skitdålig på avstånd men ungefär) och det finns några agilityhinder och sittplatser att använda.

Leia trivdes som fisken i vattnet och strosade omkring och snusade på varenda grästuva.

Lite då och då kom andra vovvar och snusade på henne.

<3

Själv parkerade jag på en filt i skuggan under ett träd.

Det här var min utsikt för dagen. Inte alls fel.

Efter någon timme eller tre strosade vi tillbaka mot slottet och var nästan helt ensamma kvar på området.

Alltså sån jädra lyx ändå att vi har allt det här och får vara här bäst vi vill! En hel slottspark till förfogande liksom! Det är som att Trump skulle låta folk hänga på gräsmattan utanför Vita Huset. Skulle nog INTE hända. Såatt. Himla bra Sverige är på det viset.