Det var sådana här kvällar jag längtade efter när jag bestämde mig för att flytta tillbaka till Övik i somras. En helt vanlig lördagskväll, mamma och brorsan på besök hemma hos mig. Vi lagar mat ihop och spelar sällskapsspel medan brasan sprakar.

Eller som förra helgen, då byggde vi lego!

Både jag och brorsan var stora fans av lego när vi var små, jag minns vi hade hela Johans skrubb som legorum, hela städer uppbyggda över golvet och så klart rymdtåget som fjädern i hatten i den i övrigt väldigt jordlika staden.

Den här gången blev det dock lite rymd över det hela då vi byggde ihop legos Doctor Who-set!

Du kanske minns att jag var överexalterad efter mitt besök i Paris för drygt två år sedan där jag äntligen hittade det här setet efter att ha letat efter det varenda gång jag gått förbi en leksaksbutik. Man kan säga att min besatthet av Doctor Who kulminerade någonstans här.

Eftersom Johan introducerade mig för Doctor Who så var det ju inte mer än passande att vi byggde ihop det tillsammans. Det har alltså stått i lådan i över två år. Mitt tålamod!!

Så här har vi Clara, den 12:e doktorn och den 11:e doktorn. Hihi!

Och så åt vi halvfrusna brownies (SÅ goda när de är liksom lite kalla och sega) och Johan letade bitar och jag byggde ihop. Mamma var inte så imponerad utan spelade patiens på mobilen tror jag.

Kolla, tardisen tar form!

SÅ nöjd tjej.

Ta-daa! Efter sisådär två timmar och en miljard små bitar såg det hela ut så här! Och nu står den i min bokhylla och påminner mig om att jag som snart 40 gillar att bygga lego. Jag gillar det.

Jag undrar om 12:e och 11:e doktorn kan vara i samma Tardis och flyga samtidigt utan att universum exploderar. Annars är ju detta dåligt.

Visst blev det fiiiiint?!