Silver sover alltid hos mig. Alltid. Hela natten. Gärna på mig om hon får. Men i natt var sängen fasligt tom. Jag kunde inte somna och kände att något var tokigt men skakade av mig det och somnade. Vaknade tidigt i morse och kollade runt i lägenheten. Ingen katt. Gick och la mig igen och tänkte att hon ligger säkert under soffan (hennes favoritställe).

Men när jag klev upp kom jag på att, rackarns, jag hade ju faktiskt balkongdörren öppen en sväng igår kväll. Och glömde kolla på balkongen innan jag stängde igen eftersom Silver precis innan hade legat i sängen.

Och jomenvisst. Där ute satt hon. Lite tufsig och förvirrad. Och pepjamade när hon kom in (min katt kan liksom inte riktigt jama). Pip-pip. Och kurr-kurr och puff-puff. Stackars hjärtat. Och fin i kanten som hon är hade hon gjort nummer två under en av möblerna, sånt skyltar man ju inte med. Tack för det.

Sedan blev det tvättbonanza. Hon tvättade säkert sig själv i en halvtimme efter det traumat. För att få bort smutsen av världen där ute liksom. Vi vet ju alla hur det kan vara.