I slutet av mars, när isen fortfarande var en halvmeter tjock men solen börjat värma, åkte jag ut till Hornön för att ta en promenad på isen.
Isen var täckt av små sjöar och en enda sörja här och där. En gubbe kom på spark utifrån ön och sa att det inte var någon fara – “isen håller nog nån vecka till” men skakade på huvudet när han såg mina skor. “Gummistövlar ska du ha!”. Det hade jag inte så klart. Så blöt och kall om fötterna blev jag men äsch.
Det var en sån där perfekt vårvinterdag.
Jonas hade hela studion med sig kändes det som och drog ut på isen med alla tre hundarna i släptåg (två hans, en min).
Från mitt perspektiv.
Från Jonas perspektiv.
Leia var med så klart! Plaskade omkring för glatta livet!
Mikaela var också med! Jonas hade fått för sig att han ville fota en löpare på isen med den sjukt coola spegeleffekten som vattnet på isen gav och Mickan fick vara modell. Med sig hade han också sin supercoola blixt! Det som jag tyckte var coolast var allt var noll sladdar?! Det är framtiden. Coolt.
Fram och tillbaka på isen sprang hon (med broddar) och plask plask i det iskalla vattnet. Allt för konsten va?
Regissörsfotografen pekar med hela handen.
Men trots lite blöta och kyla så var vi en glad trio!
Mitt mesta jobb var att hålla i blixten så att den inte skulle tippa. Vinden tog tag i den som ett paraply ibland och den riskerade att flyga iväg. Så jag var mest ankare? Vi har alla vår roll att spela.
Leia. <3
Liten fotograf. Mycket is.
När Mickans fötter blivit till små isbitar och hon skulle åka och möta sin kille så gick jag och Jonas vidare ut på isen, mot ön.
Solen var på väg ner och det var faktiskt galet vackert där ute, även om det blåste småspik.
En förening som Jonas är aktiv i äger den här lilla ön så han hänger här rätt ofta, både på vintern och sommaren. Det är galet fint med ett stort hus, lusthus, bastu och ett gäng andra små byggnader. Även nu och då är detta ungefär den minst smickrande årstiden. Tänk på sommaren med lite bad, lite grill och en solnedgång. ÅH så mys!
Vi gömde oss från stormen i storhuset – herrgårn' – med de magiska gamla englasfönstren och knakiga golv.
Gjorde kokkaffe och grillade mackor.
Mys.
Sedan promenerade vi tillbaka över den svarta isen och det var sista promenaden på is för i år!
Hejdå Burön, vi ses till sommaren!