För två år sedan plockade jag hjortron. Jag hade missförstått hela tillvägagångssättet och trodde att skogens guld växte på någon slags buske. Men icke. Istället fick jag stå framstupa i en halv dag och plocka. Och plocka. Och plocka. Fail på den planen. Jag är fortfarande övertygad att mamma lurade i min buskhistorien för att få ut mig i skogen.

I år hade mamma redan klarat av plockbiten och kom till mig med en låda färdigrensad härlighet. Och så syltade vi. Jag ”skummade” mest, som det så fint heter, och hällde upp i burkar. Och gjorde etiketter. Viktigt. Så nu har jag fem burkar hemgjord hjortronsylt i min ägo. Sjukt husligt.