Elsa Billgren skrev igår ett fantastiskt blogginlägg som hon kallade ”om min kropp”. Hon skriver om de jobbiga tankarna när man var annorlunda i skolan och att till slut hitta en plats där man inte bara accepterar sin kropp utan älskar den.
Jag hoppar jämfota av glädje när någon som Elsa skriver om de här frågorna. Hon är en så färgstark person med en personlighet som människor älskar och möjligheten att verkligen nå ut och påverka. Hon är på något vis en människa man känner att man kan vara kompis med fast man aldrig träffats.
Jag tänker ofta på detta. Vad jag i mellanstadiet och högstadiet hade kunnat uträtta om jag inte gick omkring och hatade min kropp hela tiden. Om jag hade vågat börja rida som jag önskade eller prata med den där pojken som jag tyckte var söt. Men det gjorde jag aldrig för att jag tyckte att jag var ”för tjock”.
Våra kroppar ska vara en tillgång, inte en tyngd. Något vi hyllar, inte hatar. För hur man än vrider och vänter på det så är den fantastisk. Och den är den enda du har.
