I början av juni blev jag bjuden till Ulvön av Ebba och Tobias, paret som driver Ulvö Hotell. Jag och Ebba har pratat fram och tillbaka på Instagram väldigt länge men aldrig setts och nu skulle vi få till det! Hon är en av de förmodligen roligaste människor jag känner och jag var bara TVUNGEN att få hänga med henne på rikt.
Ebba och Tobbe har hållit på att renovera sin sjöbod för att hyra ut den på AirBnB och jag skulle få provbo boden och komma och äta middag hos paret Andersson. Sweet deal kände jag, tog med mig Jonas och hoppade på färjan från Köpmanholmen!
Solen sken och vi hade båten i stort sett för oss själva på vägen ut. Som jag älskar havet.
Jonas (och hans vovve Torsten) var också med! Jonas har för övrigt tagit majoriteten av bilderna i det här inlägget.
När vi kom fram installerade vi oss i sjöboden (och vilken jävla sjöbod!!) och sedan gick vi bara över den lilla grusvägen upp till Ebba och Tobbe där middagen väntade.
Ebba och Tobbe bor på Ulvön året runt och har drivit hotellet i sju år (här kan du läsa en väldigt bra artikel om dem och livet på ön). Deras hus ligger på ”andra sidan byn” från hotellet, alltså där Hamngatan tar slut åt andra hållet från hotellet, lite som att de placerat sig så lång från jobbet som möjligt.
Men allt är ju relativt.
Att äta middag hos en kökschef och en sommelier måste vara matlyxens moder. Vi blev så bortskämda att jag vet inte vad.
Det serverades ren med granskott, kål och sparris och vansinnigt gott rödvin.
Nom. Nom.
Tobbe var fullt fokuserad i köket.
Och till efterrätt fick vi den där fantastiska rabarberpajen som jag gav er receptet på för ett tag sedan. Hans version slog så klart min med hästlängder men ändå!
I familjen finns även deras magiska lilla dotter Meja. Mer socialt barn har jag aldrig träffat! Hon kom ner och hängde med oss nere i sjöboden och sjöng om Bockarna Bruse. SÅ skön unge.
När solen var på väg ner hetsade jag för att vi skulle gå ner och köra drönare i solnedgången. Det var en ljuvlig kväll och jag såg fram emot ljuvliga drönarbilder över ön.
Dock gick det SÅDÄR med den planen när drönaren bestämde för att sänka sig själv i Ulvösundet.
Jag vet ärligt talat inte vad som hände. Jag körde iväg drönaren och insåg lite för sent att den inte hade GPS-koppling. Man tycker att den inte ska kunna starta då men jodå. Problemet är att den då fick eget liv och drog iväg över sundet trots att jag försökte vända den. Varnade för starka vindar och mörker trots att det var ljus och vindstilla, precis som på bilden ovan.
Och så, när den hittade GPS, mitt ute över sundet, och bestämde sig för att etablera ”home”-punkten där och gå in för landning, då fick jag lite panik. Den har ALDRIG landat själv förut, när jag tryckt på ”home”-knappen har den flugit hem men sedan stannat 10 meter upp i luften (ca) och så har jag fått landa manuellt.
Denna gång bestämde den dock sig för att landa självmant mitt ute i vattnet. Och det gick ju så klart dåligt. Plopp så var den borta.
Ebba erbjöd sig att åka ut med båten för att kolla om den möjligtvis guppade omkring där ute men det gjorde den så klart inte.
Jag var lite modstulen men så frågade Ebba om jag ville se sälar och helt plötsligt var jag glad igen! Så ut på havet drog vi med motorbåten och jag pep av förtjusning när vi flög över vågorna. Ebba studsade för övrigt upp och ner i båten, SÅ exalterad över att få köra fort. ”JAG ÄLSKAR MIN BÅT” gastade hon flera gånger. Jag älskar också hennes båt.
Några sälar såg vi inte (de dök ner i plurret när vi kom) men en helt magisk midnatt ute på havet fick vi i alla fall.
Och den här solnedgången. Jo jag tackar jag.
Helt plötsligt kändes en kraschad drönare inte så farligt. (Ja, jag har reklamerat den.)
När vi kom tillbaka var det natt. Sådana här nätter kan man ju leva med.
Morgonen efter intog jag kaffet på bryggan/altanen utanför boden. Vågkluck och kaffe, kan man få en bättre morgon?
Eller en bättre utsikt?
Sjöboden är som sagt helt nyrenoverad och det finns både ett fullt utrustat kök och badrum (med dusch. Och en kaffekvarn och kaffepress, så då var Jonas nöjd!
Uppe på loftet jobbade de på ett räcke av grenar och kvistar, SÅ FINT. Här fanns en dubbelsäng och det var alldeles lagomt högt i tak så man kunde stå rakt och inte behövde krypa fram.
Vovvarna tog en tupplur på bäddsoffan.
Och sen begav vi oss på upptäcktsfärd! Och självklart började det regna. Men bara sådär lagom så man kunde fortsätta promenera ändå.
Jag ÄLSKAR den här gatan. Jag älskar Ulvön. Så pittoreskt och charmigt och mysigt. I kiosken där framme köpte vi en korv och glass och fortsatte vår färd.
Hejhej!
Bortanför hotellet fanns den här ljuvliga platsen. En stenstrand (kan man säga så?) och ovanför den fanns även en grillplats, så mysigt!
Vi flanerade runt i några timmar och sedan var det dags att hämta väskorna, tacka Ebba och Tobbe för ett ljuvligt dygn, och hoppa på båten hem igen.
Och du – är du också sugen på att bo i den ljuvliga sjöboden? Nu finns den på AirBnB!
6 svar
Det var verkligen så sjukt skoj att få ses äntligen! Drygt med att det krävdes ett offer i form av stort fotande flygfä dock!. Å andra sidan hade jag aldrig prioriterat bort att gå och lägga mig utan dylikt offer. Och då hade vi missat båtturen! Tack Linda för att ni kom, och för att du väljer att dela med dig!
Jag känner väl lite så också. Den solnedgången och båtturen var värt ett litet offer! 🙈
ljuvligt!!
💕