Den 19 juli firades traditionsenligt Sara-dagen i vår familj. Både jag och mamma heter Sara i andra-namn och ingen i vår familj fyller år på sommaren så så länge jag kan minnas har istället denna namnsdag varit en stor grej och ofta kombinerats med surströmmingspremiär och jordgubbstårta.

I år skippade vi dock surströmmingen och åkte istället på utflykt till Skeppsmaln.

Skeppsmaln är officiellt Höga Kustens nordligaste punkt och en av mina favoritplatser på jorden. När jag åker hit gör jag det oftast för att bara strosa och njuta av omgivningen men den här gången skulle vi ju faktiskt äta Sara-dags-lunch på Fiskevistet!

Ungefär halva familjen var med, resten var bortrest. Och uppe på Fiskevistet finns även ett surströmmingsmuseum om man är sugen.

Mamma.

Anna.

Johan och Vilmer.

Och så mormor och jag!

Vilmer hade upptäckt att om han lyfter på tröjan så killar nån honom på magen och det var det roligaste som hände på hela dagen! Förutom att springa upp och ner för en ramp in till restaurangen. DET slog allt.

Visa mig en gulligare unge. Jag väntar.

Mormor beställde en räkmacka och fick en enorm variant på pizzabröd (?) som hon knappt visste var hon skulle börja äta. Jag beställde en burgare. Tryggt. Den vet man oftast hur man ska äta.

Sedan gick jag och brorsan upp till fyren och en sväng ut på klipporna.

Jag älskar den här platsen så mycket. Jag kan andas här på ett helt eget sätt. Och så ser man ner över hela Höga Kusten. Så otroligt vackert.

Alltid lika spännande att försöka få till en vettig bild med två hundar som aldrig vill samma sak.

Precis vid vändplatsen nedanför fyren ligger en privat trädgård som är uppbyggd över ett bergsparti och den är så kreativ och spännande och vacker! Får mig att önska jag hade lite mer berg i min trädgård.

I Skeppsmaln finns en gammal övergiven dansbana som jag, när jag var liten, drömde att jag skulle rusta upp och anordna storslagna danser där. Det var något så ledsamt och poetiskt över den. Jag har dock aldrig varit in där förrän den här dagen, det har ju alltid varit stängt.

Men nu var det öppet då man styrt upp en ”flygande” konstutställning här! Så himla KUL att man gjort något av lokalen och så rolig tolkning av en konstutställning.

Den här var min favorit, en konstnär hade gjort tryck på gamla kökshanddukar med monogram. Lite ledsen att jag inte köpte den faktiskt.

Tillbaka i Kvaved vankades det jordgubbstårta och Vilmer åt alla möjliga bär med god aptit.

Han har också precis lärt sig klappa händerna och göra high five, det roligaste i världen som du ser!

I sådana här stunder kan jag bli sorgsen över att jag förmodligen aldrig kommer få uppleva det med ett eget barn. Att se alla de här stunderna genom deras ögon. Att allt blir nytt och fascinerande. Ren lycka.

Kvaved. 🧡

Och sedan tog vi en sväng i trädgården och förundrades över hur vansinnes-stora mammas rödbetor är och så undrade vi över vilken kål som var vilken egentligen.

Och det var den Sara-dagen!