Redan innan jag öppnar ögonen känner jag hur ångesten kryper lite i kroppen. Den sedvanliga tillbaka-till-jobbet-efter-semestern-ångesten. Efter att ha snoozat i ungefär en timme så inser jag det oundvikliga och kliver upp. Noterat under halvslummern: Sopbilen kommer på måndagar ca 07.10 och för ett jävla liv under mitt fönster. Ingen höjdare att sova med öppet fönster en söndagnatt med andra ord.

Min parkeringsplats är precis under ett träd. Detta medför att min bil för tillfället är alldeles prickig av kåda (eller vad det nu är träd ger ifrån sig), fågelskit och annat blandat bös. Så nu måste jag börja tvätta bilen ungefär varannan dag om inte lacken ska ta skada. Ett plus med vintern.

Ett annat plus med vintern är den totala avsaknaden av bananflugor. Dessa små avskyvärda tingester har flyttat in i min lägenhet. Och jag har ingen aning varifrån de kommer, det enda som finns i mina sopor just nu är maskeringstejp med en massa färg på. Usch och fy.

En liten morgonuppdatering bara. Nu kallar jobbet. Jag gillar mitt jobb. Jag gillar mitt jobb. Jag gillar mitt jobb.