Jag såg ”Unga Sophie Bell” första gången på premiären under Stockholms filmfestival i november. Förra veckan såg jag den igen, inför biopremiären över hela Sverige. Och jag blev åter igen precis lika hänförd av den, om inte mer. 

”Unga Sophie Bell” handlar om Sophie och Alice, två bästa vänner som är mer som systrar än någonting annat. När filmen börjar ska de precis ta studenten och har planer på att åka till Berlin och jobba tillsammans hösten efteråt. Man saker och ting blir inte riktigt som de tänkt sig och Alice åker själv till Berlin där hon snart försvinner.

Detta är en väldigt fin och tung skildring om att kastas ut i vuxenlivet med de drömmar och förhoppningar man har och hur livet ibland ger en en käftsmäll tillbaka. Det handlar om att bli sviken av sin bästa vän, om ensamhet, om utanförskap, om psykisk ohälsa. Men den handlar också om kärlek, om vänskap och om att vilja förstå varför människor är som de är.

Scenografin, fotot, färgerna och ljuset i filmen är något som jag direkt blev hals över huvud kär i. Det ligger som en tunn, tunn hinna av magi över filmen, ni vet det där som man inte kan ta på men som bara gör att det funkar? Det hittar mig.

Felice Jankell och Hedda Stiernstedt som spelar huvudrollerna gör båda ett fantastiskt jobb. Deras relation känns autentisk och äkta och deras resa tillsammans genom filmen gör mig glad, ledsen, lycklig och sorgsen, precis som en vänskap ofta gör.

Amanda Adolfssons regidebut är träffsäker och hittar den där platsen i hjärtat där det känns. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon gör i framtiden.

”Unga Sophie Bell” går på bio nu, se här var du kan se den! Lyssna även gärna på min intervju med Hedda och Amanda i min podcast ”Kreatörerna”!