Den där utlovade långpromenadenblev äntligen av idag. En timme tog det för mig och mamm att gå från hockeyarenan inne i stan hem till Sund. Det var inte ens jättejobbigt, förutom kissnödigheten som smög sig på runt Hörnettrakan. Och morfars rock gjorde att det inte var speciellt kallt heller, bara runt kinderna, men det gjorde dem ju sådär härligt rosiga.
Men nu har jag lite ont i huvudet. Min stackars kropp är inte van så mycket frisk luft.
Alla bilder tagna av Jonas Forsberg. För sisådär drygt två veckor sedan hade jag min 40-årsfest. Ja, jag fyllde 40 för två ÅR sedan MEN
Det är extremt blandade känslor i mig idag. Valdagen igår var surrealistisk. Att få gå och kryssa sig själv var en upplevelse jag sent ska
För två veckor sedan packade jag bilen full med en god vän (Jenny), hennes två goa barn (Siv och Ove) och en göllig vovve (min)
Sedan jag förra veckan fick reda på att Angeliqa inte finns längre har jag befunnit mig som i ett vacuum. Det känns som att allt
4 svar
Det är nåt´speciellt med Norrlands luften.Promenerar mycket när jag hälsar på hos mamma.Hon har varken bil el körkort,men vad gör det när man har nära till det mesta.
Oj, var bor hon då? Jag tycker inte man klarar sig utan bil här!
Vad skönt med långpromenad!
Hoppas att du får en bra nyårsafton.
Kram kram
Ja nu överdrev jag kanske.Det är 10 min promenad till ”centrala” stan typ Gallerian,5 min till div stora matbutiker.Sen ska jag ärligt erkänna att min kära kompis ofta skjutsar runt oss.Jag går ju inte gärna till Gullvik 😉