Det finns några dagar om året som det känns extra vidrigt (ja, vidrigt) att vara ensam. Midsommarafton är en av dem. För om man börjar närma sig 30 och singelkompisar numera är en minne blott, och familjen dessutom bor alldeles för många timmar på motorvägen bort, ja, då har man solo alena på midsommarafton. Inga små grodor runt stången, ingen sill, ingen nubbe och inget småhångel mot gärsgårn.

Det blir jag och en hyperaktiv (trattfri) kissekatt. Kanske plockar jag sju sorters blommor och håller tummarna för nästa år.

7 svar

  1. PJOLTAS:
    Jag överlever nog! 🙂

    OLLE:
    Scary shit du!

    BIMS:
    Underbart eller hur?

    ELLEN:
    Nej, men iom att jag ska köra dessa 55 mil (ensam) nästa helg så blev det både dyrt och tidsödande att göra det två helger i rad. Martyr? Ja, snälla, snälla, pretty pleeease, tyck synd om mig!

  2. Låter onekligen jättetrist och du har min fulla sympati.

    Vet dina vänner om att du är ensam på midsommar och vet de om att du inte trivs med det? Det finns med största sannolikhet något sällskap du kan hänga på. Hade liknade planer på att sitta ensam hemma en nyår för några år sedan men blev i sista minuten medtvingad på en fest, med jämna par dessutom och det blev en helt fantastisk kväll.

    Ska alla åka bort och ut på landet? Det kan vara ganska krångligt att ta sig iväg en storhelg om man har en bebis men ingen bil. Jag hade gärna haft en vännina här i morgon att dricka vin och pladra med medan maken tog hand om vår son. Du hade varit varmt välkommen men jag antar att det är lite väl långt ner till Malmö.

    Hoppas att det löser sig och att du får en trevlig midsommar.
    Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Bild för uppmärksamhet

För första gången sitter jag här och skriver undan andan i halsen. Klockan är snart halv elva en onsdagskväll och jag sitter i sängen med

Planeringsdag för 2020. Och ett norrsken.

Idag har jag haft besök på hemmakontoret! Jackie, min virtuella assistent, som nu har flyttat från Stockholm till Umeå (hurra!) kom hit imorse och sedan

Ja det var en massa kvällar i juni

Det är numera officiellt – juni är min favoritmånad. Det här är något jag kommit fram till sedan jag flyttade hem till Norrland, i Stockholm

Tacka gudarna för ögonbrynsfärg

När jag var i Italien nu nyligen så var jag helt osminkad i ungefär 7 dagar av 8. Det var liksom inte lönt att kladda