Bild för uppmärksamhet

För första gången sitter jag här och skriver undan andan i halsen. Klockan är snart halv elva en onsdagskväll och jag sitter i sängen med fönstret öppet och Sixten har kurat ihop sig i sitt hörn på vänstra sidan om fotändan. Leia ligger nog i gästrummet, hon hamnar ibland där när hon går upp innan mig, som att hon inte vågar sig upp i min säng när jag inte är där?

I alla fall. Varför jag inte har andan i halsen? För jag har funderat. Känt efter.

Om jag kommit fram till något? Oklart. Men just nu vill jag i alla fall ventilera.

Jag och bloggen har haft en jobbig period. Igen.

Du måste förstå en sak. Jag har bloggat i 15 år i år på den här bloggen (kolla arkivet, det är BA-NA-NAS). 19 år totalt. Det är halva mitt liv som jag ägnat åt att uppdatera om mitt liv på internet för alla som vill se (och inte), mer eller mindre varje dag (mindre på sistone men 4-5 gånger om dagen för 10 år sedan. Åter igen, kolla arkivet).

Under en så lång relation är det inte så konstigt att man hamnar i svackor. Blir lockad till andra – lite sexigare – plattformar. Där man får mer uppmärksamhet, ett sammanhang.

Här är det ju liksom bara jag. På gott och ont.

Du klickar ju faktiskt dig in hit. Där det bara är jag. Och du läser mina ord. Det är så himla stort. Och samtidigt är det ju faktiskt så att ni som hänger här varje dag är bara en liten procent av hur många som ser mina inlägg på Instagram.

Det var krasst. Men sant.

Men det är ju också därför jag någonstans vill värdera dig. Inte ge dig skit. Men samtidigt vill jag bara att bloggen ska vara min plats att inte känna prestation. Att det kan få vara min dagbok, med inslag av influencertips, sociala medie-hacks och en guide till mina bästa digitala verktyg.

Men jag har liksom fastnat i den loopen. Att allt content ska vara väääärdefullt. Och att mina rants en onsdagskväll kanske inte är så värdefulla. Men samtidigt är det kanske just de som ÄR värdefulla. För de är äkta och rakt från hjärtat och inte genomtänkta alls.

Det beror ju lite på hur man ser det.

Det kanske kan vara värdefullt båda två? Fast på olika sätt?

Åh jösses. Det här spårade verkligen.

Men jag tänker att, du som är här för att du gillar mig (åh jag hoppas verkligen att du gillar mig) också uppskattar oredigerade tankar från sängen en onsdagskväll.

Eller?

(Och så var det ju det här med bild. Att alla blogginlägg måste ha en vettig bild som hör till. Och jag har ju ingen till det här inlägget. Så här kommer en bild när jag blir attackgosad av ett lamm. För det kan man ju inte inte tycka om.)

0

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

9 svar

  1. Jag gillar dig och dina oredigerade tankar! 😉 Och jag förstår precis vad du menar med känslan av att allt måste vara värdefullt numera. Samtidigt som jag själv uppskattar de personliga, kanske-inte-så-jätte-värdefulla-informationsmässigt-inläggen desto mer hos andra. Eller, jag gillar nog blandningen av allt – det personliga, det värdefulla och allt som bara kommer rakt från hjärtat.

    Om du vill att bloggen ska vara din dagbok så låt den vara det. Om du vill skriva en guide till nåt, gör det. Men vad du än gör så försök inte tvinga dig till att göra det du egentligen inte vill, för jag tror att det är då det egentligen inte alls blir så bra. Ett inlägg som du verkligen vill skriva är mer värt att läsa än tio inlägg som du inte alls har lust att skriva.

    PS: Det är mer än okej att ha bilder som inte hör till! Jag föredrar när det finns bild(er) i ett inlägg än ett helt bildlöst inlägg, men bryr mig egentligen inte så mycket om bilden “passar” in. Och vem säger att en bild på dig och massa gulliga lamm inte passar in till det här inlägget? Inlägget handlar ju om dig och du är med på bilden så då passar det ju visst in 🙂

  2. Jag tänker framförallt att det som skiljer bloggen från de andra sociala medierna är att det är i bloggen berättandet kan ta plats. Det kan det göra genom långa sökmotoroptimerade inlägg som är guider till olika saker, med massa text och mellanrubriker och jättelång tid nedlagd. Det kan det göra med sårbara texter om svåra saker rakt från hjärtat. Det kan det göra med ögonblicksbilder, som den här. Tankar och funderingar, just här och nu. men det är så jag sorterar innehåll mentalt (kanske lätt för mig iofs, eftersom det enda som intresserar mig ÄR berättandet, så jag har inget annat än blogg, aldrig laddat upp en bild på instagram osv). I andra kanaler kan man nå fler, men i blogg når man ofta med större intensitet och djup. Det är magiskt att få skapa en text som går in i någons hjärta, och för mig starkare än att vara en bild som far förbi i någons flöde.
    Nu blev det långt och rörigt. men kontentan: nä, tycker inte allt blogginnehåll måste va kvalitetscontent. Dels ska man ju själv känna vad som är KUL att göra. Dels finns det det ett värde i texter som inte är tillrättalagda. och så tänker jag att bloggen går mot en ny storhetstid tror jag, men inte med stora läsarskaror utan mer kvalitetsläsare, alltså att vi läser färre bloggar men mer noggrannt, och att inte lika många personer läser bloggar men de som gör det är verkligen lojala och intresserade av vad som står. typ!

  3. Jag har inte instagram (!), så jag uppskattar verkligen att bloggen finns. Jag tror jag följer i princip huvudsakligen för sånna här inlägg! Så fortsätt gärna med det, älskar att läsa allt du lägger upp, fast jag läser nog mindre av det som gäller hacks och tips rörande sociala medier. Jag började följa för att du bloggade om plus size-mode och sen blev jag kvar för jag tyckte du verkade vara en härlig och intressant person samt att jag kunde känna igen mig i vissa tankar och funderingar.

  4. Alltså ä l s k a r den här typen av blogginlägg. Följer i runda slängar 170 bloggar i nuläget och det är försvinnande få där man verkligen får höra lite spontana och ofiltrerade tankar. Värdefullt content är vad det är! 🦔

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Göteborg

Fyra dagar i Göteborg

För några veckor sedan tog jag ett tåg till Stockholm och sedan ett tåg till till Göteborg och när jag kom fram hälsade Drottningtorget mig

Älgens Hus

En dagsutflykt till Älgens hus

Utanför Bjurholm i Västerbotten, ca 6 mil från Umeå, finns en magisk plats. Den heter Älgens Hus och är Sveriges och Europas första älgpark där

En titt in i mitt nya hus!

TACK för alla hurrarop och grattis på inlägget om att jag köpt hus! Det känns helt sjukt och jag kan fortfarande inte riktigt fatta att