Det här måste vara en av de allra bästa filmerna som någonsin gjorts. På allvar. Den här, och föregångaren ”Before Sunrise” fastnar under skinnet och ligger kvar där och kittlar. Det är non-stop talktalktalk i 1,5 timme och jag älskar det. Filmerna förverkligar precis det där som åtminstone jag önskar mig mest av allt. Att få en sådan ”connection” med en annan människa, att vibrationerna flyter ihop och bildar den där omisskänneliga, mystiska kemin. Känslan av att man är de enda två personerna på jorden och att man förstår varandra och fascinerar varandra trots att man knappt ens känner varandra.
Det hon säger i klippet nedan är så vackert. Inget möte är det andra likt. Och man kan älska en människa även fast man bara känt den en dag. Eller en timme. Och att man kan sakna den en livstid.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=VlEhbnNrcMw]
Hennes franska accent gör att man älskar filmen ännu lite mer…


